http://Horse.reallifelog.com/Thu, 15 Feb 07 13:30:07 +0100http://www.reallifelog.com/?feed=rss2http://Horse.reallifelog.com/archive/37251/http://Horse.reallifelog.com/archive/37251/#permalinkhttp://Horse.reallifelog.com/archive/37251/#commentsThu, 15 Feb 07 13:30:07 +0100

TigerWritten February 09. 2007 Hej hej Hoppas ni har det bra. Jag har fortfarande feber och mår skit, så igen så skriver jag inte ngt långt. Jag vill bara säga att jag är så himla glad att vi 4 står ihop för första gången, ja någonsin. Det är ganska otroligt att detta sker vid åldrarna 23,25,28 och 30!! Men det säger även en del om problemet som finns. Vi är ju inte så gamla när vi är hemma, varken med mamma eller pappa. Vi blir så himla små, och det är nog anledningen till varför vi aldrig har backat upp varandra. Vi har helt enkelt varit för små inom oss. Men nu har vi insett att fan vi är vuxna och ingen ska få bolla runt oss längre. Mamma kommer förhoppningsvis förstå detta, även om det tar 2 år, men då är det värt det, för 2 år är ingen tid alls. Efter jag markerade för Pappa att det är slut nu med att få mig att känna mig liten och inte lka duktig som honom, så har relationen blivit mer vuxen i mellan oss. Han förstår nu att jag inte bryr mig om att han tror jag är här bara på grund av Cissi. För det är mitt liv. Det var jätte skönt att markera detta vid en ålder av 23, även om jag fick offra julen i portugal. Men det var ju nödvändigt för då pratade ju inte vi syskon om ngt så då var det bara irritationer. Jag tror verkligen på detta och jag tror även mamma kommer kunna förstå oss. Vi må vara arga med hon är inte en elak person. Nu blev ju detta brev(vägrar säga blogg, det är för nördar) lite längre ändå. Ha översikt över det jag skriver, ja som sagt så har jag svårt att sätta ihop mina meningar och så.. Min kära systrar jag älskar er så mkt var och en, det är helt fantastiskt att vi gör detta ihop. Nästan som en dröm:-) Pusspuss Lille-bror   BirdWritten February 12. 2007 Hej alskade smasyskon ;-) Hoppas att ni alla har haft en mysig helg. Vi har varit ute och festat i Milano i lordags med vanner fran Madrid, vilket var jattekul, men helt dod igar! Borjar kanna mig lite battre ang. hela situationen, men fick nu ett e-mail av mamma vilket satter igang hela angest karusellen! Nar jag lamnade malmo skrev jag en lapp att jag behovde tid, och nu vill hon fa det bekraftat. Dvs, hon vill veta att hon har ratt i att inte ha kontaktat mig pa 3 veckor, och att problemet ligger hos mig, inte henne. Jag vet inte vad jag ska gora nu. Borde svara, men tycker egentligen inte att vi ska skriva sadant till henne. Ja ja, ni far lasa och se vad ni tycker. "Hej Bird! Jag skriver till dig för att få bekräftat att du tar kontakt med mig när du känner att du har fått saker och ting på plats. Det är så jag tolkade din lapp. Eftersom det har gått många dagar sedan vi senast sågs, vill jag vara säker på att vi inte sitter på vart sitt håll och tror att den andra skall höra av sig. Jag har inte hört av mig utav respekt för din önskan. Jag älskar dig mycket och jag hoppas att vi skall kunna hitta en väg ut ur det här. Krama Bird Junior från mormor. Kram Mamma" Och Tiger, sa fint du skrev, vill kommentera, men gor det lite senare idag. Stor bamse kram till er alla! Bird HorseWritten February 13. 2007 Hej jag ar inne. Puss   HorseWritten February 13. 2007 Hej Mamma, Vi fyra syskon har pratat mycket det senaste tiden och vi har kommit fram till att vi ar trotta pa att leva vara liv efter din angest. Det ar svart att skriva och forklara och vi har varit radda att saga ifran till dig da vi ar radda att bli bortstotta fran familjen. Detta ar inte en person som har startat men nagot vi alla har tankt paa och for forsta gangen pratat tillsammans om. Det ar ingen attack mot dig men nagot vi vill prata ut om och gora upp en gang for alla. Vi star tillsammans i det har saa du maste behandla oss all lika, och inte forsok att ta det med var och en. Du maste forsta att om vi inte gor detta nu saa kommer det aldrig att losas och dina och vara angest kommer bara att forstora mera an vad det redan har gjort!! Vi vill inte leva med dina angest som gor att vi mar darligt!! Det enda vi vill ar att kunna umgas paa ett skont och avslappnat satt, och att vi kan alska varandra for den de ar!! Det verkar vara saa enkelt men har visat sig varit valdigt svart. Det ar nagot om att bryta familje braket en gang for alltid!!! Saa det inte fortsatter ar efter ar dar vi alla lider, du som vi!!!! Vi ar ledsen over att behova gora det sa har brutalt, men vi vet helt enkelt inget annat satt da vi alskar dig alla. Kram  BirdWritten February 13. 2007 Hej Alla, Innan vi skickar mailet maste vi diskutera lite. Vad tror vi att hon kommer att svara? - hon att lagga sig ner "jag forstar inte, forklara etc etc" och sa kommer vi alla fa mega angest och tycka synd om henne och darmed tillbaka i trallan? - hon blir arg och skyller pa pappa? - hon blir arg och skyller pa oss? Hon har manga ganger sagt att hon ar radd for att "forlora" att pappa vinner och vi alla umgas med honom och inte henne. (helt vansinnigt!!) Vad vill vi med brevet? vad hoppas vi med det? att tro att hon andrar pa sig tror jag ar omojligt. Jag har lite kommentarer pa sista versionen av brevet, men tanker att vi tar dem sen, nar vi ar klara med vad vi vill. stora kramar Bird  HorseWritten February 13. 2007 Jag tror att nu kanner hon sig valdigt pahoppad och jag tror inte helt att hon forstar varfor. Skillnaden nu gjamnfort med alla andra brak vi har haft ar att vi alla star tillsammans!!! Det ar inte jag som tycker men vi som tycker. Men saklart man kan kanna sig skyldig, men om vi vill att detta ska sluta saa maste vi halla ihop och tycka lika dant. Annars kommer hon anvanda oss mot varandra. Saa vi maste lita paa varandra!! Pappa har inget med detta att gora.....inget mera snack!! Det ar det enda hon behover hora. Detta ar nagot som pagar hemma nar vi ar med henne....det enda pappa ar involverad ar att han har alltid blivit anklagad for att ha forstort allting och att alla vara angest har kommit fran honom. Men detta handlar om varan relation till Mamma gjenom aren och hur vi vill ha det i framtiden. Jag vet inte om hon ar beredd paa att se livet paa ett annat satt. Men jag tror att hon med hjalp (fran tex Leif) kan kanske komma vidare med sitt satt att vara. Det vi vill ha slut med ar braken och att hon anvander oss for att vinna sina brak...vare sig om det ar mot oss, sin man, sitt ex, sin mamma, sin syster, eller nagon annan Om vi inte stodjer henne med det saa har hon inget att ga vidare paa....saa vi kan ocksaa fa den delen att sluta. men det ar att vaga saga ifran nar det hander!! Det andra vi vill ska sluta ar hoten med att hon inte kommer nar hon inte faa som hon vill. Komma till vara stora dagar som dop, brollop, fodelsedagar etc. Vaga att saga att om hon inte vill komma saa kom inte, men vi har inte tankt att andra vara gjast listor, etc etc for att hon inte vill ha det saa. Vara partners....slut med att trycka ner de!! De ar vara familjer som vi vill ha varan egen familj med. Det ar bara att acceptera de vi har valt....och sluta jamnfora de med fantastiska maken eller elaka pappa!! Igjen vi kan inte lata vara brak gora saa att vi forlorar de vi alskar. ok...nu publish jag detta saa jag kan lasa vad jag har skrivit...sag vad ni tycker. puss  BirdWritten February 13. 2007 Jag haller med dig Horse. Men du gav en hel del namn, jag tror du far gora om det! Men vad jag menade mer, ar lite strategiskt. Vad gor vi om hon svarar offerstil, eller blir arg etc.. Det har kan inte paga per e-mail hur lange som helst. Kram Bird HorseWritten February 13. 2007 Hej igjen, detta tankte jag inte skicka till mamma....men det var mera de tankarna jag hade om vad jag inte tycker om...vet inte om ni haller med? Nar hon svarar saa far vi ta det daa och prata med varandra. Saklart hon kommer att bli ledsen och inte forsta....men vet ni vad...sa har vi blivit, och fran egen erfarenhet blivit utslangd fran familjen!! Saa jag ar inte saa radd for hur hon kommer reagera, men en reaktion gor att vi kan gaa vidare och antingen jobba vidare med henne eller kanske ge henne mera tid. Puss   HORSEWritten February 13. 2007 Om vi alla har skype kan vi inte forsoka chatta ikvall eller prata tillsammans? Puss   BirdWritten February 13. 2007 Jag vet att du inte tankte skicka den till mamma, jag tankte mer pa anonymiteten av var Blog - man behover inte kanna oss sarskilt val for att forsta vem vi ar. Risken ar minimal, men enda. Jag vill bara att alla ar inforstadda med vad resultaten kan vara sa att vi ar "one step ahead". Kram

Tags: CommentsGo commentHorseWritten February 13. 2007Hej igjen,

Jag lyckades skriva namn i bloggen saa jag var tvungen att gora det saa har...allas brev ar med. Puss BirdWritten February 13. 2007Har kommer mina kommentar till sista versioen av brevet:
Ok, bra andring, mer jag tar igen bort lite, da vi inte ska lagga in var angest i det har, och vi kommer inte att losa nagot nu. Utan det ar viktigt att Mamma tar nasta steg nar hon kanner sig redo. Vi kan inte tvinga fram nagot. Ge henne sa lite som mojligt att analysera och beskylla oss for, sen kan hon komma nar hon kanner att hon vill prata.

Plus jag har lagt in "emotional blackmail", for det ar ju vad hon gor. Det galler att vara arliga nu.

Hej Mamma,

Vi fyra syskon har pratat mycket det senaste tiden och vi har kommit fram till att vi ar trotta pa att leva vara liv efter din angest och all "emotional blackmail" for att fa det som du vill. Det ar svart att skriva och forklara och vi har varit radda att saga ifran till dig da vi ar radda att bli bortstotta fran familjen. Detta ar inte en person som har startat men nagot vi alla har tankt paa och for forsta gangen pratat tillsammans om. Vi pratar garna med dig om det, den dagen du kanner dig redo att ta in all information. Vi star tillsammans i det har saa du maste behandla oss all lika, och inte forsoka att ta det med var och en.

Det enda vi vill ar att kunna umgas paa ett skont och avslappnat satt, och att vi kan respektera och alska varandra for den de ar. Det verkar vara saa enkelt men har visat sig varit valdigt svart. Vi ar sa trotta pa allt brak som aldrig tar slut.

Vi älskar dig, och ar ledssa over att behova gora det sa har brutalt, men vi vet helt enkelt inget annat satt.

Kram

fyra barns namn monkeyWritten February 13. 2007Hej allihopa!

Jag skrev precis ett brev i typ en timme men det raderades! Typiskt!

Jag tycker att brevet är bra. Bird undrade vad vi förväntade oss.
Jag HOPPAS att mamma ska vakna upp och säga jaha det var det de menade! Detta är nog VÄLDIGT osannolikt!

Senario 1: Vi lyckas bryta igenom mamma murar av rädsla och hon är beredd att möta sin livslögn. Jag tror inte det är sannolikt att hon klarar av att inse att hela denna långa tiden har problemet legat i hennes enorma sorg och rädsla. Hon inser nog inte att vi skulle förlåta henne direkt då vi inte är ute efter att utkräva rättvisa eller hämd utan BARA en fungerande relation IDAG.

Scenario 2: Mamma pressas till den grad att hon inser att hon måste byta STRATEGI. Det räcker med att hon bryter igenom till EN eller kanske två för att hon ska anse problemet löst och kommer då att anklaga och exkludera de andra tills de bönar och ber om förlåtelse.

Scenario 3: Mamma går helt in i offerrollen. Blir sjuk och ringer alla andra och berättar hur kanske pappa har fått oss till detta. Hon kanske skriver ömkliga mail och ringer och pratar med hes röst. Personligen mår jag väldigt dåligt av sånt och får ångest och känner mig SUPERELAK och glömmer väldigt snabbt varför jag är arg!!

Scenario 4: Hon blir förbannad och skäller ut oss och ber oss att dra åt skogen! MYCKET OSANNOLIKT!!!!

Scenario 5: Hon bryter ihop på riktigt. Alltså hon inser att hon förlorat loppet men klarar ändå inte att vända blicke till sig själv och se att det finns något att göra åt situationen. Detta scenario är väl det, iallafall, jag drömmer mardrömmar om och som verkligen skulle kunna få mig att backa. Det skulle iallafall verkligen kräva att vi höll ihop. Kanske är det igenom detta man måste gå för att så småningom verkligen förändra.


Lösning 1: Vi MÅSTE verkligen som Tiger skriver lära oss att lita på varandra. Vi måste gå i ED på att ALDRIG diskutera varandra eller våra interna konflikter med mamma. Det är så rykten sprids och misstänksamheter om varandra startar. Tänk efter själva hur ni hade tänkt om mig, min pojkvän, vår pappa, vår styvsyster, vår styvbror, hans fiance, birds man, folk på vårt sommarställe etc om vi aldrig hade fallit för tendensen att diskutera detta speciellt när vi själv kanske bråkat lite med den personen.
Det är lätt att låta någon anna sätta stämpel på det man känner och helt plötsligt tror man att det är en själv som tycker det.

2. Efter detta brev tycker jag att vi ska VÄNTA. Skulle mamma närma oss och vill prata så tycker jag att vi alla åker till tex sommarstugan och så tillsammans med psykologen så försöker vi att prata om detta. Det är viktigt att våra egna problem och rädslor inte blandas upp i det vi tycker ligger på mamma. För mig är det helt omöjligt att hålla linjen när jag diskuterar med mamma. Det slutar nästan alltid med att jag antingen skriker, gråter eller ber om ursäkt för något jag inte menar. Snurrar in mig i detaljer om vad som hände när o.s.v.


Jag har gjort lite ändringar som jag tycker;

Hej Mamma,

Vi är inte intresserade av att att döma dig för vad som hänt eller inte hänt de senaste 30 åren. Vi älskar dig och vill bara ha en fungerande relation idag.

Vi fyra syskon har pratat mycket den senaste tiden och vi har kommit fram till att vi lever våra liv efter din ångest och vi känner oss "emotionally blackmailed". Vi anser att detta inte längre är acceptabelt och att det måste sluta för att vi ska kunna umgås.

Det är svårt att skriva och förklara vad vi känner. Vi har tidigare inte vågat berätta hur vi upplever detta i rädsla för att bli bortstötta ifrån familjen. Det är inte en person som har startat detta utan det är något som vi alla har tänkt på och för första gången pratat tillsammans om.

Som du förstår så vill vi gärna prata med dig om detta men inte förrän den dagen du känner dig redo att ta in all information. Vi står tillsammans i det här så du måste behandla oss alla lika, och inte försöka att ta det med var och en.

Det enda vi vill är att kunna umgås på ett skönt och avslappnat sätt, och att vi kan respektera och älska varandra för den de är. Det verkar så enkelt men har visat sig vara väldigt svårt. Vi är så trötta på allt bråk som aldrig tar slut.

Vi älskar dig. Vi vill ha en relation. Det är viktigt att du kommer ihåg det. Vi är alla ledsna över att behöva göra det så här brutalt, men vi ser inte längre något annat sätt. HorseWritten February 14. 2007Hej,

Jag tycker det sista brevet var jatte bra!! Nu far vi bara vanta och hora vad Tiger tycker!! Nu har vi tankt igjenom alla senarios...och vi far bara vanta och se vad som hander. Men vi star ihop och det ar viktigt!! Ha en underbar Valentine!! Stor puss HorseWritten February 14. 2007Hej Igjen,

Skriv heller 20 ar!! Det ar bara Bird som har levt i 30 ar!! :)

Puss 'TigerWritten February 14. 2007Hej Syskon

Jag tycker det sista brevet var riktigt bra. SKICKA!! Nu gör vi det och så håller vi ihop. Jag vågar göra det och jag är ändå den som bor hemma, ni kan dra er undan och det kan inte jag. Men just nu skiter jag i det för detta har format mitt liv allt för länge och nu får det vara slut. Jag svär till er som eran enda bror att jag kommer backa upp alla så gott jag kan. Nu är det slut på svek. Vet ni om mamma använder det emot oss så får hon göra det, så länge vi har varandra. Bryter hon totalt ihop så får hon göra det, och så får vi lösa det där ifrån. Mamma behöver hjälp och hon kommer ta det då, för ingen vill må så dåligt. Men jag tycker även att vi inte ska hålla detta på mail nivå länge till, vi måste ses och jag tyckte en helg i sommarhuset låter som en superbra idé. Nu kör vi på detta tycker jag. Ngn gång måste hon inse och funkar inte detta brevet så gör det inte det. Vi ska lösa detta nu, och vi kommer få kämpa för det, men det är det värt. Jag vill ha en relation till Mamma och det tänker jag kämpa för. Jag vet att man säger: Du behöver inte henne och så vidare. Det är sant, men jag vill ha henne i mitt liv för när hon är bra är hon jävligt bra. Detta kommer bli jätte bra. Jag tycker även att vi ska skicka detta mail innan måndag då hennes man åker hem ifrån Mallis. Ha en underbar Valentines Day
Älskar er så
Puss  BirdWritten February 14. 2007Jätte bra! Endast andrat forsta stycket for att ta bort aldern. Och Horse, har namnt mitt namn, och Tiger, du har namnt mammas man!!!

"Vi är inte intresserade av att att döma dig för vad som har hänt eller inte hänt under var uppväxt. Vi älskar dig och vill bara ha en fungerande relation idag."

Ska vi skapa en e-mail adress for oss syskon, typ en g-mail, dar vi alla kan ga in och kolla med password, och sen kan vi diskutera vara eventuella svar har pa bloggen. Typ barnenvarre@gmail.com

Om ni vill, sa kan vi ju alltid skicka brevet i kopia till var och en av oss, sa hon vet att vi alla ar med pa det.

Jag aker till Madrid imorgon efter lunsch och sen har jag inte mail forran mandag kvall... Jag nas pa min spanska mobil (jag skickar per e-mail) om det ar nagot!

Stor kram

Bird BirdWritten February 14. 2007Och jag ALSKAR ER!! Tycker att ni ar insiktsfulla och arliga. Ni ar underbara!
Och dina kommentarer Monkey var underbara!

Kram HORSEWritten February 14. 2007Skickar du det idag?

Jag ar valdigt stolta att ha er som syskon!!! Ni ska se att allt kommer att ordna sig...och detta ar battre for allas framtid!! Nu bryter vi det storsta hindret!!!

Stor puss TigerWritten February 14. 2007Hej

Jag tycker Gmail grejjen är lite to much. Man har redan nog med saker man måste kolla på internet. Det räcker väl som det är?
Det gör inget om man råka nämna ett namn, för vem i all världen skulle halka in på denna logg och direkt förstå att det är vi?
Puss  HorseWritten February 15. 2007Snalla ta bort Monkeys posting, vem som helst, som inte kanner oss, kan ga in pa emailjen. Jag ska kopiera allt vi sagt hittils och lagga det i ett word document for alla, sa du behover inte satta in allt igen.

Och Monkey, ska vi skicka det igen och kopiera inn oss alla, sa hon verkligen vet att vi alla ar med pa det? eller, ar det for mkt?

Kramar ]]>http://Horse.reallifelog.com/archive/36937/http://Horse.reallifelog.com/archive/36937/#permalinkhttp://Horse.reallifelog.com/archive/36937/#commentsTue, 13 Feb 07 15:45:37 +0100 Horse
Written February 05. 2007
Vi fortjanar kanske inte alla de motgangar vi moter, men om vi utnyttjar dem pa ett positivts satt kan vi forandra vara liv till det battre.

Puss


Monkey
Written February 06. 2007
Hej! Just testing. Svara om detta fungerar. Jag vill säga en sak sen! Älskar er!



Tiger
Written February 06. 2007
Hej Hej!


Bird
Written February 07. 2007

Hej det är L,
Jag har kollat lite pa internet för att hitta lite stöd at oss, med tanke pa hur jobbig situationen var igar. Jag gick in pa en sida av Dr Phil om skilsmässa, vad man INTE ska göra och vad man SKA göra. Nagot vara föraldrar missat ratt sa ordentligt. Nu ligger egentligen inte vara problem i skilsmässan, utan startade langt innan, men det är ett intererssant exempel pa hur knäppt vi har det. Hans sajt ar faktiskt ganska interessant, sa det ar vart klicka runt lite. Ganska amerikansk, men enda. http://www.drphil.com/articles/article/242
Jag pratade som ni vet med Leif igar och han sa att skuldkänslor ar av definition angest, och bara angest. Vi far inte styras av angest, utan vad som gor att vi mar bast eller har det bast.
Mamma just nu tanker pa sig sjalv, att hon mor daligt, att vi ar taskiga mot henne. Hon fragar sig inte om hur vi mar, om hon kan hjalpa oss etc. Ni far inte ha daligt samvete, for hon visar inte att hon har det.
Pga av mammas angest sa har hon en valdigt stark "overlevnads instinkt", dvs, hon gor allt for att overleva, se till att hon har, att hon far. Hon ar oerhort sjalvisk. Jag menar inte att hon inte gor nagot for oss, eller andra, men da gor hon det "medvetet", hon sager ofta, "nu gjorde jag nagot snallt, nu far jag bonuspoang". Hon ar medveten om varje god garning hon gor, och sa fort nagon gar pa henne sa raknar hon upp dem. Jag skulle vilja ga sa langt att saga att hon gor goda garningar for att ma battre med sig sjalv, for att lugna sitt daliga samvete. Det gor egentligen inte mamma till en ond manniska, hon drivs av hennes angest, men resultaten ar ibland inte snalla.
Valdigt viktigt att komma ihag ar att manga manniskor, inkluderat oss, har forsokt att prata med mamma, saga vad som ar fel. Men varje gang, istallet for att lyssna sa sparkar hon ifran, borjar skylla pa andra, hitta svagheter hos den som sa ifran. Det ar jobbigt att se pa sig sjalv, och hon valjer varje gang den latta vagen. Mamma ar inte dum, hon ar vuxen, och maste ta ansvar for sina handlingar.
Precis som vi maste ta ansvar for vara handlingar, och vara liv. Det ar bara vi sjalva som kan se till att vi mar bra, och det ar inte idag relaterat till var relation till vara foraldrar, eller varandra. Vi kan bara hoppas att om vi ser till oss sjalva, borjar ta ansvar och ma battra, sa kanske mamma ser oss och borjar undra over vart hon gjort fel.
Mycket att saga, och inte alltid latt att saga det ratt, men jag hoppas ni mer eller mindra forstar vad jag menar.
Jag alskar var och en av er for era unika och underbara egenskaper.
Kram,
Bird


Monkey
Written February 07. 2007
Tack Bird.
Det var verkligen bra skrivet.
Ibland vill jag intala mig själv att jag har koll på läget och att jag "kommit över" en massa saker.
Jag är nog väldigt bra på att kompensera för de osäkerheter jag känner. Iallafall så blir det väldigt tydligt i sådana här situationer.

Jag vet inte hur det är med er men jag isolerar mig totalt. Jag har verkligen svårt just nu att prata med människor och interagera. Helst av allt vill jag bara stänga in mig i ett rum och tycka synd om mig själv. Lite självdestruktivt...

Iallafall så är jag så glad att jag har er. Det känns nästan lite overkligt. Hoppas verkligen att vi är kapabla och starka nog att hålla denna kontakten. Det är nämligen ofta en genväg "ångestmässigt" när vi börjar skylla på varandra...

Jag ser på mamma som en person som begåvats med ett väldigt starkt vapen, nämligen manipulation. Jag har också detta vapen och jag tror att ni i viss utsräckning har det med. Iallafall, tror jag att det kan bli förrödande om vapen hamnar i fel händer och särskilt hos de som är väldigt rädda. Jag tror att mamma har använt detta vapen i många år och är nu i viss mån beroende av det. Hon är väldigt van vid att kunna komma till NÅGON av oss och berätta historier och på så sätt få medhåll och i bästa fall kanske även kunnat "skicka" meddelanden till "fienden". Typ när vi skäller ut varandra eller moraliserar över hur vi väljer att leva vårt liv ( Jag har varit väldigt bra på denna punkten!!!) Personligen har man kanske även ibland utnyttjat mamma när man vill "komma åt någon". Låter jättehemskt men jag vet att jag kanske droppat en kommentar för mycket om t ex Johanna som ju lett till att jag fått stöd i min konflikt mot J. Jag kan ju bara prata för mig själv men jag ser det som en absolut NÖDVÄNDIGHET att man under alla omständigheter aldrig diskuterar varandra med mamma ( Ja, jag vet, jag har inte varit särskilt bra på detta heller!!)

Mamma säger att jag är lik Mormor och Pappa och det är jag ju. Jag vet precis hur jag ska göra för att få som jag vill, plus att jag ger inte upp förrän jag "vinner". Just nu känner jag mig väldigt rädd för detta "vapen". Om jag inte får styr på mina rädslor så kommer jag kanske komma i samma situation som mamma där jag av vana drar till fula trick för att skydda mig själv. Hur gör man för att se till att det inte händer???????
Hur blir man trygg? Nej, usch jag är faktiskt ärligt rädd för mig själv och att bli som mamma.

Hur är det med er? Aline, har du dödat några barn i sömnen ännu?


Älskar er massor!


Bird
Written February 07. 2007
Vad fantastiskt arlig du ar Monkey. Jag skulle garna vilja skriva massor, men nu ar jag trott och vill lagga mig snart.
Jag haller med att vi alla kanske har utnyttjat mamma for att fa medhall (kanske inte Horse??).
Hur blir man trygg, ja det ar arhundradets livsfraga!
Jag har inte gatt sa langt att doda sma barn, men jag glommer dem eller ger bort - hemska mardrommar!
stor puss


 HORSE
Written February 08. 2007
Hej Allihop,

Monkey du maste sluta vara radd for att bli som Mamma!! Har ar ocksaa ett problem....du har fatt hora hela ditt liv att du ar lik Mormor och Pappa....precis som om det skulle vara att vara lik djavulen sjalv!! Var heller stolt over din drivskraft och dina underbara egenskaper...och vet att vi alltid kommer att alska dig och ar jatte stolta over dig. Jag kom ihag sjalv hur det kanndes nar de blev sagt till mig att jag var lik mormor och pappa....daa kanndes det som om att jag var en hemsk manniska...skulle nagon saga det till mig nu...saa hade jag bara varit jatte stolt!!!
Therese den enda du ar lik ar dig sjalv..du ar vuxen nu!! Javisst har du vetat hur du skulle gora for att faa som du vill...men var inte radd for din styrka men lova dig sjalv att i framtiden anvand den bara for att astakomma nagot gott. Vi har alla samma styrka...och tillsammans med goda avsikter och inte hamd...kan vi andra vara liv fran och med nu...lova att vara arliga med varandra...och lata var och en vara den de ar. Forhoppningsvis i framtiden kommer mamma inse att i framtiden vill vi inte ha manipulation, hamd, radsla, angest styra vara liv!!! Hur vi tanker och hur vi uppfor oss. Det som har hant i vara liv har gjort ett stort hinder for vara liv..och sjalva fran det har vi skapat egna "hinder" inom oss om hur vi har tankt paa oss sjalva....saa bryter vi det storsta hindret...saa bryts ocksaa snart de sma inom oss...och vi kan bli de personer som vi vill och ar inomst inne.

ok...mycke filosofi snack...och inte saa djupt om mina egna kanslor....
Jag vill ocksaa nu stanga mig inne ett tag..och vill inte prata med nagon...det kanns verkligen overkligt att kunna prata med er alla. Nagot som ger mig saa mycket styrka att det ar lite skrammande. Jag vet att ni kanner ibland skuldkanslor for det jag gick igjenom...men ni ska veta att den enda anledningen for att jag drog mig undan var att jag inte ville att ni skulle gaa igjenom det samma. Ibland ville jag bara skrika saa att ni horde mig och borjade inse verkligheten...men aven hur mycket jag ville saa visste jag att en dag kommer ni att inse....och den dagen har nu kommit.
Det viktigaste for oss nu ar att inte fylla vara hjartan med hat...men med frihet och karlek. Hat kommer man ingenstans med. Vad vi borde vara glada over ar att vi verkligen har hittat tillbaka till varandra...och en dag saa kommer Mamma att borja inse vad som egentligen ar viktigt i livet.

pa tal om nagot annat saa fick jag ett telefon samtal kl 2.30 i morse fran Philippes ex flickvann som ar brazilianska....som forsoker gora allt for att jag ska gaa ivag...jag sa bara tillbaka att Philippe ar en fri man och han kan gaa nar han vill....jag sa att skillnaden mellan henne och mig var att hon alskar honom gjenom hot och radsla och vill aga honom....men det anda jag vill ar att han ar lycklig.....ett liv utan radsla (angest) ar ett fritt liv!! Och det jobbar jag for att ha....och nu med er saa har jag kommit ett steg langre!! Vad an som hander i livet saa vet jag att jag har er...och det ar en underbar kansla...I am not alone anymore!!

P.S jag fick hora en gang att i mitt tidigar liv saa var jag en valdigt snygg man...och hade manga kvinnor i mitt liv...och tydligen sarade manga kvinnor...saa darfor i detta livet saa hamdas dessa kvinnor paa mig....saa egentligen borde jag halla mig borta fran kvinnor :)

Stor puss
7

Bird
Written February 08. 2007
Haller med om allt! Wow vilket tokig exgirlfriend!

Gick nago av er in pa sajten:

http://www.drphil.com/articles/article/242

Ganska kul.

Haller pa med lunsch till min lilla familj.

Kramar


HORSE
Written February 08. 2007
Jag gick in paa sajten...man kan ju saga att allt stammde!! ha ha lite sjukt eller hur? Jag gar igjenom alla mina saker nu innan jag ska flytta...saa jag inte drar med mig skit som jag inte behover...iallafall hittade ett litet brev som jag hade skrivit till mig sjalv 5 Augusti 2001. Inte for att ni ska maa darligt...men kanske for att visa hur jag kande nar jag gick igjenom det jag gjorde....jag var 23 ar gammal...

...men det som gor att jag skriver nu, ar vall pga att jag kanner att jag ar otroligt kanslig. Antagligen att jag precis har varit i Torekov.....men det orkar jag faktiskt inte skriva om. Det jag onskar nu ar att jag vill vara i perioden dar jag kanner mig nojd med den jag ar. Jag ar nog pa god vag, men det som gjor mig ledsen ar att jag nog har blivit hardare som person. Jag kanner sa fort nagot for nagon, men jag kan annu fortare stanga av kanslorna. Det hela gor nog att jag har det svart att verkligen bry mig om nagon. Jag gor det for manga personer, men jag vet att jag ganska latt ocksaa kan skita i de. Jag larde mig nog det den dagen mamma inte ville se mig. Jag har pratat men har egentligen nog aldrig kannt efter hur det, jag menar vad det egentligen gjorde till mig. Hon har forsokt att komma mig narmare igjen, men jag vet att hon nog lika snabbt kunnat stanga dorren igjen!! Jag vet att det ar inga av mina syskon som nagonsin kommer att forsta mina kanslor och jag tror nog inte heller att jag forstar de. Jag sitter faktiskt har och grater, gjomd bakom ett par solglasogon...nu maste jag jobba. Sitter har sjalv, Sofia kom aldrig. men hon ar ett kapitel for sig sjalv.. Puss


Men nu gor ni det....Jag alskar er alla jatte mycket!!

Horse


Tiger
Written February 08. 2007
Hej Vad fint ni alla skriver. Jag undrar bara efter att jag prata med A igår om vi inte bara kan börja maila varandra? Det är ju samma sak:-) Jag är sjuk och orkar inte sitta och skriva ngt djupt nu, hoppas ni förstår. Men som sagt jag mailar er istället. Tycker det är lättare att skriva då, för jag får stavnigskontroll på mailen och så.
Älskar er
Puss

monkey
Written February 08. 2007
vad ska jag säga... jag blir så rörd och lite illa berörd av att läsa ditt inlägg. Det är egentligen väldigt sällan jag hör om dina innersta känslor. Det känns väldigt väldigt bra att du berättar det.
Jag älskar dig massor!
puss
11

HORSE
Written February 09. 2007
Monkey...varfor blir du illa berord? Men som sagt jag lovar att forsoka vara mera oppen med er alla...
Idag kanns det faktiskt valdigt bra paa lange...kanns mycket friare och jag ar saa glad for att jag har er!!
Senare idag saa ska jag spela golf...trana saa jag kan sla dig Monkey...en gang iallafall :) I helgen ska vi betala varan bond och forhoppningsvis saa kan vi flytta snart!! Ska bli saa skont att fa bo i ett ordentligt hem..det var lange sedan!! Jag har det valdigt bra med Philippe...jag har verkligen tur som lyckas annu en gang traffa nagon som verkligen tycker om mig for den jag ar...spelar verkligen ingen roll for honom hur jag ser ut!! Eftersom vi kommer ha 2 extra rum saa hoppas jag att ni kan komma och halsa paa!! Och Zena och Philippe borjar bli vanner :)

Jag horde att Moster L had ringt Therese!!! Ja nu gumman saa hoppas jag att du kan se hur det hela brukar gaa runt!!! Eftersom ingen av syskonen backar Mamma...saa far hon Moster till att gora det...jag hoppas verkligen att du kan kanna dig fri och vet att du inte mera ar med paa det spelet...och lat verkligen vad det var hon sa...ga in i ett ora och lika snabbt ga ut det andra orat..

Jag finns har for er alla om ni behover prata om allt eller inget.

Stor puss....alskar er jatte mycket ]]>