brevet

Written February 15. 2007 in Uncategorized
 TigerWritten February 09. 2007 Hej hej

Hoppas ni har det bra. Jag har fortfarande feber och mår skit, så igen så skriver jag inte ngt långt. Jag vill bara säga att jag är så himla glad att vi 4 står ihop för första gången, ja någonsin. Det är ganska otroligt att detta sker vid åldrarna 23,25,28 och 30!! Men det säger även en del om problemet som finns. Vi är ju inte så gamla när vi är hemma, varken med mamma eller pappa. Vi blir så himla små, och det är nog anledningen till varför vi aldrig har backat upp varandra. Vi har helt enkelt varit för små inom oss. Men nu har vi insett att fan vi är vuxna och ingen ska få bolla runt oss längre. Mamma kommer förhoppningsvis förstå detta, även om det tar 2 år, men då är det värt det, för 2 år är ingen tid alls. Efter jag markerade för Pappa att det är slut nu med att få mig att känna mig liten och inte lka duktig som honom, så har relationen blivit mer vuxen i mellan oss. Han förstår nu att jag inte bryr mig om att han tror jag är här bara på grund av Cissi. För det är mitt liv. Det var jätte skönt att markera detta vid en ålder av 23, även om jag fick offra julen i portugal. Men det var ju nödvändigt för då pratade ju inte vi syskon om ngt så då var det bara irritationer. Jag tror verkligen på detta och jag tror även mamma kommer kunna förstå oss. Vi må vara arga med hon är inte en elak person. Nu blev ju detta brev(vägrar säga blogg, det är för nördar) lite längre ändå. Ha översikt över det jag skriver, ja som sagt så har jag svårt att sätta ihop mina meningar och så.. Min kära systrar jag älskar er så mkt var och en, det är helt fantastiskt att vi gör detta ihop. Nästan som en dröm:-)
Pusspuss
Lille-bror   BirdWritten February 12. 2007 Hej alskade smasyskon ;-)
Hoppas att ni alla har haft en mysig helg. Vi har varit ute och festat i Milano i lordags med vanner fran Madrid, vilket var jattekul, men helt dod igar!
Borjar kanna mig lite battre ang. hela situationen, men fick nu ett e-mail av mamma vilket satter igang hela angest karusellen!
Nar jag lamnade malmo skrev jag en lapp att jag behovde tid, och nu vill hon fa det bekraftat. Dvs, hon vill veta att hon har ratt i att inte ha kontaktat mig pa 3 veckor, och att problemet ligger hos mig, inte henne. Jag vet inte vad jag ska gora nu. Borde svara, men tycker egentligen inte att vi ska skriva sadant till henne. Ja ja, ni far lasa och se vad ni tycker.

"Hej Bird!

Jag skriver till dig för att få bekräftat att du tar kontakt med mig när du känner att du har fått saker och ting på plats. Det är så jag tolkade din lapp. Eftersom det har gått många dagar sedan vi senast sågs, vill jag vara säker på att vi inte sitter på vart sitt håll och tror att den andra skall höra av sig. Jag har inte hört av mig utav respekt för din önskan.
Jag älskar dig mycket och jag hoppas att vi skall kunna hitta en väg ut ur det här.
Krama Bird Junior från mormor.

Kram
Mamma"

Och Tiger, sa fint du skrev, vill kommentera, men gor det lite senare idag.

Stor bamse kram till er alla!

Bird HorseWritten February 13. 2007 Hej jag ar inne. Puss   HorseWritten February 13. 2007 Hej Mamma,



Vi fyra syskon har pratat mycket det senaste tiden och vi har kommit fram till att vi ar trotta pa att leva vara liv efter din angest. Det ar svart att skriva och forklara och vi har varit radda att saga ifran till dig da vi ar radda att bli bortstotta fran familjen. Detta ar inte en person som har startat men nagot vi alla har tankt paa och for forsta gangen pratat tillsammans om. Det ar ingen attack mot dig men nagot vi vill prata ut om och gora upp en gang for alla. Vi star tillsammans i det har saa du maste behandla oss all lika, och inte forsok att ta det med var och en.

Du maste forsta att om vi inte gor detta nu saa kommer det aldrig att losas och dina och vara angest kommer bara att forstora mera an vad det redan har gjort!! Vi vill inte leva med dina angest som gor att vi mar darligt!! Det enda vi vill ar att kunna umgas paa ett skont och avslappnat satt, och att vi kan alska varandra for den de ar!! Det verkar vara saa enkelt men har visat sig varit valdigt svart. Det ar nagot om att bryta familje braket en gang for alltid!!! Saa det inte fortsatter ar efter ar dar vi alla lider, du som vi!!!!




Vi ar ledsen over att behova gora det sa har brutalt, men vi vet helt enkelt inget annat satt da vi alskar dig alla.



Kram

 BirdWritten February 13. 2007 Hej Alla,
Innan vi skickar mailet maste vi diskutera lite.
Vad tror vi att hon kommer att svara?
- hon att lagga sig ner "jag forstar inte, forklara etc etc" och sa kommer vi alla fa mega angest och tycka synd om henne och darmed tillbaka i trallan?
- hon blir arg och skyller pa pappa?
- hon blir arg och skyller pa oss?
Hon har manga ganger sagt att hon ar radd for att "forlora" att pappa vinner och vi alla umgas med honom och inte henne. (helt vansinnigt!!)

Vad vill vi med brevet? vad hoppas vi med det? att tro att hon andrar pa sig tror jag ar omojligt.

Jag har lite kommentarer pa sista versionen av brevet, men tanker att vi tar dem sen, nar vi ar klara med vad vi vill.

stora kramar

Bird  HorseWritten February 13. 2007 Jag tror att nu kanner hon sig valdigt pahoppad och jag tror inte helt att hon forstar varfor. Skillnaden nu gjamnfort med alla andra brak vi har haft ar att vi alla star tillsammans!!! Det ar inte jag som tycker men vi som tycker. Men saklart man kan kanna sig skyldig, men om vi vill att detta ska sluta saa maste vi halla ihop och tycka lika dant. Annars kommer hon anvanda oss mot varandra. Saa vi maste lita paa varandra!!

Pappa har inget med detta att gora.....inget mera snack!! Det ar det enda hon behover hora. Detta ar nagot som pagar hemma nar vi ar med henne....det enda pappa ar involverad ar att han har alltid blivit anklagad for att ha forstort allting och att alla vara angest har kommit fran honom. Men detta handlar om varan relation till Mamma gjenom aren och hur vi vill ha det i framtiden.

Jag vet inte om hon ar beredd paa att se livet paa ett annat satt. Men jag tror att hon med hjalp (fran tex Leif) kan kanske komma vidare med sitt satt att vara.

Det vi vill ha slut med ar braken och att hon anvander oss for att vinna sina brak...vare sig om det ar mot oss, sin man, sitt ex, sin mamma, sin syster, eller nagon annan
Om vi inte stodjer henne med det saa har hon inget att ga vidare paa....saa vi kan ocksaa fa den delen att sluta. men det ar att vaga saga ifran nar det hander!!

Det andra vi vill ska sluta ar hoten med att hon inte kommer nar hon inte faa som hon vill. Komma till vara stora dagar som dop, brollop, fodelsedagar etc. Vaga att saga att om hon inte vill komma saa kom inte, men vi har inte tankt att andra vara gjast listor, etc etc for att hon inte vill ha det saa.

Vara partners....slut med att trycka ner de!! De ar vara familjer som vi vill ha varan egen familj med. Det ar bara att acceptera de vi har valt....och sluta jamnfora de med fantastiska maken eller elaka pappa!! Igjen vi kan inte lata vara brak gora saa att vi forlorar de vi alskar.

ok...nu publish jag detta saa jag kan lasa vad jag har skrivit...sag vad ni tycker. puss  BirdWritten February 13. 2007 Jag haller med dig Horse. Men du gav en hel del namn, jag tror du far gora om det!
Men vad jag menade mer, ar lite strategiskt. Vad gor vi om hon svarar offerstil, eller blir arg etc.. Det har kan inte paga per e-mail hur lange som helst.
Kram
Bird HorseWritten February 13. 2007 Hej igjen,

detta tankte jag inte skicka till mamma....men det var mera de tankarna jag hade om vad jag inte tycker om...vet inte om ni haller med?

Nar hon svarar saa far vi ta det daa och prata med varandra. Saklart hon kommer att bli ledsen och inte forsta....men vet ni vad...sa har vi blivit, och fran egen erfarenhet blivit utslangd fran familjen!! Saa jag ar inte saa radd for hur hon kommer reagera, men en reaktion gor att vi kan gaa vidare och antingen jobba vidare med henne eller kanske ge henne mera tid.

Puss   HORSEWritten February 13. 2007 Om vi alla har skype kan vi inte forsoka chatta ikvall eller prata tillsammans? Puss   BirdWritten February 13. 2007 Jag vet att du inte tankte skicka den till mamma, jag tankte mer pa anonymiteten av var Blog - man behover inte kanna oss sarskilt val for att forsta vem vi ar. Risken ar minimal, men enda.

Jag vill bara att alla ar inforstadda med vad resultaten kan vara sa att vi ar "one step ahead".

Kram
 
Tags: CommentsGo commentHorseWritten February 13. 2007Hej igjen,

Jag lyckades skriva namn i bloggen saa jag var tvungen att gora det saa har...allas brev ar med. Puss BirdWritten February 13. 2007Har kommer mina kommentar till sista versioen av brevet:
Ok, bra andring, mer jag tar igen bort lite, da vi inte ska lagga in var angest i det har, och vi kommer inte att losa nagot nu. Utan det ar viktigt att Mamma tar nasta steg nar hon kanner sig redo. Vi kan inte tvinga fram nagot. Ge henne sa lite som mojligt att analysera och beskylla oss for, sen kan hon komma nar hon kanner att hon vill prata.

Plus jag har lagt in "emotional blackmail", for det ar ju vad hon gor. Det galler att vara arliga nu.

Hej Mamma,

Vi fyra syskon har pratat mycket det senaste tiden och vi har kommit fram till att vi ar trotta pa att leva vara liv efter din angest och all "emotional blackmail" for att fa det som du vill. Det ar svart att skriva och forklara och vi har varit radda att saga ifran till dig da vi ar radda att bli bortstotta fran familjen. Detta ar inte en person som har startat men nagot vi alla har tankt paa och for forsta gangen pratat tillsammans om. Vi pratar garna med dig om det, den dagen du kanner dig redo att ta in all information. Vi star tillsammans i det har saa du maste behandla oss all lika, och inte forsoka att ta det med var och en.

Det enda vi vill ar att kunna umgas paa ett skont och avslappnat satt, och att vi kan respektera och alska varandra for den de ar. Det verkar vara saa enkelt men har visat sig varit valdigt svart. Vi ar sa trotta pa allt brak som aldrig tar slut.

Vi älskar dig, och ar ledssa over att behova gora det sa har brutalt, men vi vet helt enkelt inget annat satt.

Kram

fyra barns namn monkeyWritten February 13. 2007Hej allihopa!

Jag skrev precis ett brev i typ en timme men det raderades! Typiskt!

Jag tycker att brevet är bra. Bird undrade vad vi förväntade oss.
Jag HOPPAS att mamma ska vakna upp och säga jaha det var det de menade! Detta är nog VÄLDIGT osannolikt!

Senario 1: Vi lyckas bryta igenom mamma murar av rädsla och hon är beredd att möta sin livslögn. Jag tror inte det är sannolikt att hon klarar av att inse att hela denna långa tiden har problemet legat i hennes enorma sorg och rädsla. Hon inser nog inte att vi skulle förlåta henne direkt då vi inte är ute efter att utkräva rättvisa eller hämd utan BARA en fungerande relation IDAG.

Scenario 2: Mamma pressas till den grad att hon inser att hon måste byta STRATEGI. Det räcker med att hon bryter igenom till EN eller kanske två för att hon ska anse problemet löst och kommer då att anklaga och exkludera de andra tills de bönar och ber om förlåtelse.

Scenario 3: Mamma går helt in i offerrollen. Blir sjuk och ringer alla andra och berättar hur kanske pappa har fått oss till detta. Hon kanske skriver ömkliga mail och ringer och pratar med hes röst. Personligen mår jag väldigt dåligt av sånt och får ångest och känner mig SUPERELAK och glömmer väldigt snabbt varför jag är arg!!

Scenario 4: Hon blir förbannad och skäller ut oss och ber oss att dra åt skogen! MYCKET OSANNOLIKT!!!!

Scenario 5: Hon bryter ihop på riktigt. Alltså hon inser att hon förlorat loppet men klarar ändå inte att vända blicke till sig själv och se att det finns något att göra åt situationen. Detta scenario är väl det, iallafall, jag drömmer mardrömmar om och som verkligen skulle kunna få mig att backa. Det skulle iallafall verkligen kräva att vi höll ihop. Kanske är det igenom detta man måste gå för att så småningom verkligen förändra.


Lösning 1: Vi MÅSTE verkligen som Tiger skriver lära oss att lita på varandra. Vi måste gå i ED på att ALDRIG diskutera varandra eller våra interna konflikter med mamma. Det är så rykten sprids och misstänksamheter om varandra startar. Tänk efter själva hur ni hade tänkt om mig, min pojkvän, vår pappa, vår styvsyster, vår styvbror, hans fiance, birds man, folk på vårt sommarställe etc om vi aldrig hade fallit för tendensen att diskutera detta speciellt när vi själv kanske bråkat lite med den personen.
Det är lätt att låta någon anna sätta stämpel på det man känner och helt plötsligt tror man att det är en själv som tycker det.

2. Efter detta brev tycker jag att vi ska VÄNTA. Skulle mamma närma oss och vill prata så tycker jag att vi alla åker till tex sommarstugan och så tillsammans med psykologen så försöker vi att prata om detta. Det är viktigt att våra egna problem och rädslor inte blandas upp i det vi tycker ligger på mamma. För mig är det helt omöjligt att hålla linjen när jag diskuterar med mamma. Det slutar nästan alltid med att jag antingen skriker, gråter eller ber om ursäkt för något jag inte menar. Snurrar in mig i detaljer om vad som hände när o.s.v.


Jag har gjort lite ändringar som jag tycker;

Hej Mamma,

Vi är inte intresserade av att att döma dig för vad som hänt eller inte hänt de senaste 30 åren. Vi älskar dig och vill bara ha en fungerande relation idag.

Vi fyra syskon har pratat mycket den senaste tiden och vi har kommit fram till att vi lever våra liv efter din ångest och vi känner oss "emotionally blackmailed". Vi anser att detta inte längre är acceptabelt och att det måste sluta för att vi ska kunna umgås.

Det är svårt att skriva och förklara vad vi känner. Vi har tidigare inte vågat berätta hur vi upplever detta i rädsla för att bli bortstötta ifrån familjen. Det är inte en person som har startat detta utan det är något som vi alla har tänkt på och för första gången pratat tillsammans om.

Som du förstår så vill vi gärna prata med dig om detta men inte förrän den dagen du känner dig redo att ta in all information. Vi står tillsammans i det här så du måste behandla oss alla lika, och inte försöka att ta det med var och en.

Det enda vi vill är att kunna umgås på ett skönt och avslappnat sätt, och att vi kan respektera och älska varandra för den de är. Det verkar så enkelt men har visat sig vara väldigt svårt. Vi är så trötta på allt bråk som aldrig tar slut.

Vi älskar dig. Vi vill ha en relation. Det är viktigt att du kommer ihåg det. Vi är alla ledsna över att behöva göra det så här brutalt, men vi ser inte längre något annat sätt. HorseWritten February 14. 2007Hej,

Jag tycker det sista brevet var jatte bra!! Nu far vi bara vanta och hora vad Tiger tycker!! Nu har vi tankt igjenom alla senarios...och vi far bara vanta och se vad som hander. Men vi star ihop och det ar viktigt!! Ha en underbar Valentine!! Stor puss HorseWritten February 14. 2007Hej Igjen,

Skriv heller 20 ar!! Det ar bara Bird som har levt i 30 ar!! :)

Puss 'TigerWritten February 14. 2007Hej Syskon

Jag tycker det sista brevet var riktigt bra. SKICKA!! Nu gör vi det och så håller vi ihop. Jag vågar göra det och jag är ändå den som bor hemma, ni kan dra er undan och det kan inte jag. Men just nu skiter jag i det för detta har format mitt liv allt för länge och nu får det vara slut. Jag svär till er som eran enda bror att jag kommer backa upp alla så gott jag kan. Nu är det slut på svek. Vet ni om mamma använder det emot oss så får hon göra det, så länge vi har varandra. Bryter hon totalt ihop så får hon göra det, och så får vi lösa det där ifrån. Mamma behöver hjälp och hon kommer ta det då, för ingen vill må så dåligt. Men jag tycker även att vi inte ska hålla detta på mail nivå länge till, vi måste ses och jag tyckte en helg i sommarhuset låter som en superbra idé. Nu kör vi på detta tycker jag. Ngn gång måste hon inse och funkar inte detta brevet så gör det inte det. Vi ska lösa detta nu, och vi kommer få kämpa för det, men det är det värt. Jag vill ha en relation till Mamma och det tänker jag kämpa för. Jag vet att man säger: Du behöver inte henne och så vidare. Det är sant, men jag vill ha henne i mitt liv för när hon är bra är hon jävligt bra. Detta kommer bli jätte bra. Jag tycker även att vi ska skicka detta mail innan måndag då hennes man åker hem ifrån Mallis. Ha en underbar Valentines Day
Älskar er så
Puss  BirdWritten February 14. 2007Jätte bra! Endast andrat forsta stycket for att ta bort aldern. Och Horse, har namnt mitt namn, och Tiger, du har namnt mammas man!!!

"Vi är inte intresserade av att att döma dig för vad som har hänt eller inte hänt under var uppväxt. Vi älskar dig och vill bara ha en fungerande relation idag."

Ska vi skapa en e-mail adress for oss syskon, typ en g-mail, dar vi alla kan ga in och kolla med password, och sen kan vi diskutera vara eventuella svar har pa bloggen. Typ barnenvarre@gmail.com

Om ni vill, sa kan vi ju alltid skicka brevet i kopia till var och en av oss, sa hon vet att vi alla ar med pa det.

Jag aker till Madrid imorgon efter lunsch och sen har jag inte mail forran mandag kvall... Jag nas pa min spanska mobil (jag skickar per e-mail) om det ar nagot!

Stor kram

Bird BirdWritten February 14. 2007Och jag ALSKAR ER!! Tycker att ni ar insiktsfulla och arliga. Ni ar underbara!
Och dina kommentarer Monkey var underbara!

Kram HORSEWritten February 14. 2007Skickar du det idag?

Jag ar valdigt stolta att ha er som syskon!!! Ni ska se att allt kommer att ordna sig...och detta ar battre for allas framtid!! Nu bryter vi det storsta hindret!!!

Stor puss TigerWritten February 14. 2007Hej

Jag tycker Gmail grejjen är lite to much. Man har redan nog med saker man måste kolla på internet. Det räcker väl som det är?
Det gör inget om man råka nämna ett namn, för vem i all världen skulle halka in på denna logg och direkt förstå att det är vi?
Puss  HorseWritten February 15. 2007Snalla ta bort Monkeys posting, vem som helst, som inte kanner oss, kan ga in pa emailjen. Jag ska kopiera allt vi sagt hittils och lagga det i ett word document for alla, sa du behover inte satta in allt igen.

Och Monkey, ska vi skicka det igen och kopiera inn oss alla, sa hon verkligen vet att vi alla ar med pa det? eller, ar det for mkt?

Kramar

Tags:

Comments

Go comment
1

Horse

Written February 15. 2007
Monkey...du sa att det var ett mail fran mamma paa varan gmail account...men jag sag inget? Ar du saker paa att det inte ar din email? Iallafall nu far vi vanta och se...kanske inte mailet kom fram? ~

Jag maste springa...har mote med tva golfbanor....och sa ska vi skriva paa kontraktet till varan lagenhet idag!!!

stor puss till er alla
2

 monkey

Written February 15. 2007
jag har skickat mailet men det har inte kommit ngt svar! puss
3

 HORSE

Written February 15. 2007
Om ni vill saa kan vi skicka det fran min mail....vad tycker ni eller ska vi vanta?

Puss
4

 Bird

Written February 19. 2007
Hej alla,
vi har kommit hem nu. Ser att hon inte har svarat. Jag har fatt e-mail fran henne i torsdags ang. mobler pa Mallorca, helt kallt, utan nagon typ av kommentar. Jag vet inte. Aressen ar ok, och det har inte kommit nagot error meddelande, sa jag kan bara anta att hon har fatt det.
Elle har ni skickat det igen?
Stor kram
bird
5

Horse

Written February 20. 2007
Hej,

Jag har ingen internet denna veckan saa jag kan inte riktigt vara med....ring mig garna om ni far svar. Jag tror att hon inte vet vad hon ska gora...darfor skriver till er om mobler och saker hon vill ge.

Ja vi far vall se vad som hander....Har Tiger hort nagot?

Puss
6

 Bird

Written February 20. 2007
Pratade med mesiga mannen till mamma idag ang. jobb och han var MYCKET kort och formell.... Ja ja, their loss!! Ar sa trott pa allt, de kan sitta dar och halla varandra i handen.
Vad tycker ni om att skriva ett brev till H & J och beratta vad vi haller pa med, samt kanske en kopia av brevet? De kan inte ha haft det latt i alla dessa ar och kan tycka att det ar skont att vara lite involverade.
Kram
Bird
7

 monkey

Written February 20. 2007
Hej!
Jag pratade just men mannen till Mamma. Hon har fått mailet!

De är rörande överens om att det inte står någonting i detta brev och att han menar på att "det inte kommer att fungera". "Om man ska ge kritik så.... måste man ditt, datt,... bla, bla." Han var alltså sur på oss. " Vad hade ni tänkte er? Att hon skulle ställa upp på att vara på de anklagades bänk?!!".. eeeeehh.. JA.

Ja,ja.

Han frågade vad vi gör om hon inte svarar och jag sa att då väntar vi. Om hon inte svarar efter att ni väntat... ja då väntar vi ännu längre.
Jag förtydligade att vi inte är ute efter anklagelsen i sig utan lösningen på relationen som förvisso inkluderar att man förklarar varför man inte tycker att det fungerar.

"Vaddå, ska ni inte ha någon relation med henne om hon inte vill "sitta och ta emot skit på de anklagades bänk?" Jag svarade då; Nej.

Han försökte få mig att precisera mer än detta exakt vad vi menar o.s.v. och jag svarade då att vi kommer att ta detta med mamma när hon känner sig reda. Alltså förutom detta ovan, inga detaljer läckta.

Jag tryckte lite på att vi kommer att hålla ihop så det finns inget tredje alternativ.

Hoppas detta känns OK för er.

Älskar er.
Kram
8

 Tiger

Written February 20. 2007
Jag har helt ärligt ingen lust att dra in J och H i detta Bird. Detta är ngt mellan oss syskon. Förlåt om jag låter hård men det är så jag känner det. Hoppas ni alla har det bra
Pusspuss
9

 monkey

Written February 20. 2007
jag tycker på sätt och vis att vi kan involvera dem. Jag tycker dock att vi håller denna blogg för oss själva.

Av erfarenhet vet jag att de har liknande beteende som mannen till mamma, d.v.s. svårt att stå rakt om det blåser ordentligt. Inget illa ment mot dem.

Jag tycker alltså att vi definitivt ska skriva till dem och berätta vad vi håller på med och varför och att vi förstår att de måste ha haft det svårt med M som bestämmer allt. Typ;

Hej H och J!

Som ni kanske har hört så pågår det återigen en storm i vattenglaset. Vi tänkte att ni säkert vill veta vad vi håller på med då vi vet att ni båda tidigare har upplevt liknande saker.

Grundproblemet för oss är att vi anser att det pågår för mycket onödiga konflikter i familjen. Vi syskon spelas ut mot varandra och vi pressas ofta med att "alla tycker" och "alla känner". I och med att vi inte kommunicerar med varandra utan allt sker vi M och mannen så spinner det ofta iväg och bildas storkonflikter där man inte sälla frågar sig själv " Vad är EGENTLIGEN problemt?".

Så, vi har sagt att det är slut på det nu. Vi tänker inte acceptera att vi pressas till att göra saker vi inte vill och ställa oss bakom olika "lojalitets projekt". Vi vill att vi ska kunna umgås på var och ens vilkor dvs känner man inte för att komma en jul så ska svaret vara " jaha, vad synd! Kanske nästa gång. Ha det så mysigt!" eller om man bara vill vara med två dagar för att sedan åka till en kompis utan någon särskild anledning så ska man slippa "slängas ur familjen". Vem vet, kanske slippa oroa sig över hur inbjudningslistan ska se ut när man gifter sig eller för den delen drömma mardrömmar om bordsplaceringen.

Det vore även mysigt om det är OK att älska sin andra förälder och att man slipper att hela tiden balansera sin tid och sitt engagemang mellan dem så att det inte blir "orättvist".

Vi tycker att det är så himla mysigt när vi alla träffas och vill ju verkligen att det ska fortsätta. Fast i fortsättningen med lite mindre magsår och med lite mer "var och en på sitt sätt och efter bästa förmåga".

Vi är inte ute efter att "bryta kontakten" utan att lösa det här. Men tills detta verkligen förändras så kommer vi ha svårt att umgås då vi inte längre kommer acceptera vissa saker.

Hur har ni upplevt alltihopa? Ni har ju en något annorlunda situation!

Stora Kramar

10

 monkey

Written February 20. 2007
vad sägs... kanske inte helt klockrent men ngt liknande
11

 monkey

Written February 20. 2007
vad sägs... kanske inte helt klockrent men ngt liknande
12

 Bird

Written February 20. 2007
Jag tycker egentligen att det ar jatte bra. I brevet later det som om vi gor detta mot mamma OCH mannen, aven om han inte alls ar involverad. Jag kan forsta att detta ar for att hur de ar, men kanske inte helt sannings enligt. Det kanns som ett svik mot mamma och lagga ut henne infor dem, men det ar vad vi har lart oss. Men som du sager Monkey, vi kan inte lite pa att de inte anvander det mot oss, eller dem. Ocksa, de har velat skylla allt pa mamma, da deras problem, egentligen ligger hos Mannen (deras pappa) som aldrig staller upp for dem. Sa det hela kanske "Backfires".
Vad tror ni? Kanske vi ska vara annu mer neutrala?
Kram
13

 monkey

Written February 20. 2007
jag håller med. får inte helt bra eftersmak med att involvera dem. känner att vi sex inte kan hålla ihop på samma sätt som vi fyra.

Just nu känns det extra viktigt att vi fyra verkligen kommer in i den här känslan av att vi kan lita på varandra och att det inte hela tiden är en massa sidospår och baktankar. Att känna att man kan prata om vad man vill utan att det hela sätts i ett större perspektiv. Så som jag t ex har känt med pappa, dvs att jag inte riktigt vågar berätta för jag tror att ni ska gå till mamma och så kan hon använda det mot mig.

Jag känner mig jättetaskig men som ni säger så tror jag deras main purpose är en bra kontakt med sin pappa och så kanske de inte tycker att det är så viktigt med resten.

Jag pratar med dålig erfarenhet och en viss mått av bitterhet så jag är definitivt inte neutral.

Tycker dock att vi definitivt ska skriva ett kort mail till dem så att de inte känner sig utanför. Typ
" Nu är det kaos igen! Det kommer säkert sägas en massa hit och en massa dit. Kan vi inte istället för att lyssna i tredje part fråga varandra om det är något så slipper vi alla missförstånd.
Hoppas allt är bra med er! Vi ses snart! Kram"

Vad sägs?
14

 Tiger

Written February 20. 2007
Skriv det! Men låt det vara där. Som det är sagt, deras problem ligger mest hos mannen inte hos våran mamma. Tycker jag iaf. Det räcker att dom vet att vi är i ett bråk. JAg känner att vi nu litar på varandra och att då ta in två styvsyskon som ingen egentligen litar på, passar dåligt. Älskar er pusspuss
15

 Bird

Written February 22. 2007
Nej! Skrev langt brev igar och ser nu att det aldrig kom upp...
Ja ja, nu kommer jag inte ihag vad det var. Men jag haller med och tycker att vi ska skicka ett sadant mail. Ska vi hora med Horse? Jag har skickat sms och bett henne kolla bloggen, men jag antar att hon inte kan just nu. Vi kan ju alltid vanta ett par dager.
Mkt jobb... Ledsen att jag inte kan skriva sa mkt.
Just det, pratade med Morbror C igar, och vi far fullt stod! Berattar mer sen nar jag har lite tid.
Aker upp i bergen imorgon bitti och kommer hem sent pa sondag kvall.
Puss puss
Louise
16

 Horse

Written February 25. 2007
Hej allihop,

Forlat att jag inte har skrivit men jag har flyttat och jobbat typ 17 timmar varje dag!!! Jag far internet paa Mandag....saa daa ska jag skriva lite mera.....

Skicka brevet till J och H jag tycker de ska faa reda paa vad som hander.

stor puss

Horse
17

 Monkey

Written February 25. 2007
Hej,

Vi har fått svar nu, gå in och kolla på mailen. Vet inte riktigt vad man ska säga.

Kram
18

 Bird

Written February 26. 2007
helt otroligt. Jag har gatt igenom brevet och skrivit kommentarer, men kan inte satta in det har da en del av formatteringen kommer bort. Skicar nu till era e-mails istallet. Hur som helst sa vagrar jag svara. Hon far sitta dar sjalv och tycka synd om sig sjalv. Kall som attan ar hon.
Jag alskar er underbara syskon.
Kram
Bird
19

 Tiger

Written February 26. 2007
Vet inte vad jag ska säga, det är helt stop i huvudet. Att man trodde något annat. Ända problemet för mig är att jag måste bo hemma, vet liksom inte hur jag ska hantera situationen, det är lite svårt för mig att totalt hålla mig undan.
Älskar er
Puss
Gustaf
20

 Horse

Written February 27. 2007
Hej syskonen,

Jag ar saa ledsen for att jag inte har kunnat prata eller skriva....jag ar paa jobb typ 16 timmar om dagen och saa har jag inte haft internet foran idag!! Jag ar saa himla trott saa jag vet inte riktigt vad jag ska tanka om hennes svar.....men jag ska lasa det mera nar jag har lite mera tid...slutar jobbet paa torsdag kvall saa kommer Jenny hit och halsar paa....men till helgen ska jag skriva mera.

Jag alskar er alla och ni far garna ringa och prata om ni vill!!

Stor puss
21

 monkey

Written February 27. 2007
Grymt brev Bird.
Jag är såååå trött att jag inte orkar tänka efter, inte fysiskt utan psykiskt. Jag blir helt tom i huvudet och uppgiven. Känner bara hopplöshet för hur vi ska bryta igenom. Som sagt så tror jag fortfarande att jag hoppas på en sorts förändring. Har svårt att acceptera att !thats is". Att aldrig mer umgås med henne. Men vad är alternativet?

PÅ ett sätt tycker jag att vi borde skicka Birds kommentarer. Förstår att det är orealisiskt men samtidigt kan jag känna att det är ren och skär SANNING. Hon borde få den. Den är iallafall konkret...

Vet inte, får sova på saken.

Älskar er och är så tacksam för varje dag som vi får vara varandra så här nära.

Puss
22

 monkey

Written February 27. 2007
kom ihåg att om man skriver för länge på bloggen så kan man inte skick det. Kopiera därför alltid texten innan ni skickkar den så har ni den om den försvinner. Skrev nämligen precis som Bird ett jättelångt svar som försvann..
23

 Tiger

Written February 27. 2007
Jag håller med vi skickar Birds kommentar, den är konkret! Ja man hoppas ju för mkt jag vill inte bara ge upp. Även om det inte är vårat fel. Älskar er

p.s
Har ni några affärs ider som ni tycker verkar bra men ni inte vågar starta själva säg till mig, jag ska starta eget inom årets slut.
d.s
24

 bird

Written February 27. 2007
jag vill inte skicka nagot, tror det ar enda losningnen. annars sa fastnar vi latt i ett skickande av tusen e-mail, massa dumma kommentarer etc etc. Vi skickade ett brev, hon vagrade att lyssna over huvud taget. bollen ligger hos henne nu. Jag tanker inte prata med henne. Vet att vi maste ta beslut tillsammans, men jag vill verkligen inte skicka nagot. vi maste hjalpa dig tiger att gora nagot at din situation. alskar er alla, ar lite upptagen just nu, ska forsoka skriva mer ikvall.
puss puss
25

 Tiger

Written February 27. 2007
Jag tycker vi ska skicka det. Helt klart!
Puss
26

 Bird

Written March 01. 2007
Hej igen, har pratat med bade Tiger och Monkey och det verkar som nar vi pratar per telefon att vi haller med om att inte skicka nagot till mamma. Om vi skicar ett svar, da bojer vi oss genast for hennes angest, vilket ar precis vad vi inte vill gora. Hon skrev ett kallt brev, utan att ta in det minsta fran vad vi skrev. Om hon inte med ett enda minsta uns vill ta in vad vi skrev, inte vill forsta, sa kommer hon aldrig att lyssna pa vad vi skriver nast, utan bara vande det emot oss. Jag vet att detta ar jatt jobbigt, min angest sager att vi maste skriva, ringa, forklara, men min erfarenhet sager att det inte kommer att leda nagon stans. Jag vill inte leva ett liv utan mamma, att Sebastian inte ska ha en mormor, jag tycker att det ar hemskt. Men jag vagrar att lata mig, min familj och er, bli behandlade sa har, samt att resultatet ofta blir att vi behandlar VARANDRA illa ocksa. Forhoppningsvis sa kommer hon en dag att inse, att fraga, men vad ar det, vad kan jag gora etc. Gor hon inte det sa ar det hela mycket mycket tragiskt. Men det ar som med en knarkare, alkoholist, vill de inte sjalva andra sig, sa kan man inget gora.
Jag alskar er alla och lat oss nu hoppas att det inte tar allt for lang tid innan hon forstar.
Kram
Bird
27

 Monkey

Written March 04. 2007
Bra skrivet! Håller helt med dig. Vi får bara hålla tummarna. Gud vilket stöd ni är. Känns så skönt.
Älskar er massor!!
Kram
28

 Bird

Written March 05. 2007
Hej alla kara syskon! Jag aker ju till Sverige imorgon och ska ha middag med Monkey och Tiger, vilket ska bli jatte mysigt. Synd att du Horse inte ar dar!
Sen aker vi till Mallis i 10 dagar och dar har vi inte bredband, sa maste ringa upp med modem. Om nagot hander eller ni vill prata med mig, skicka da ett mail.
Nu borjar den tunga biten med mamma, allt stohej ar over och vardagen kommer in. Ilskan lagger sig och ibland kan det kannas svart att komma ihag varfor vi har gjort som vi har. Da ar det skont att veta att vi har varandra och alltid kan fa stod! Kom ihag att ringa eller maila om det kanns jobbigt!
Alskar er.
Kram
Bird
29

 Tiger

Written March 06. 2007
Hej Syskon!!

Jag älskar er och tycker det är fantastiskt att vi gör detta ihop. Men jag klarar inte av att göra detta på samma sätt som er. Jag bor hemma och kan inte ignorera Mamma för hon är här. Jag kan inte heller flytta ihop med C, för vi har varit ihop för kort tid. Så min sits är som den är. Det är lättare för er för ni kan säga värsta sakerna till mamma och sen hålla er undan, det kan inte jag. Så jag förstår inte hur jag ska kunna vara med på detta? Det är inte så att jag tycker det vi gör är fel, det är helt rätt hon e kocko, men jag måste tänka på min vardag. Jag är ledsen om ni blir jätte besvikna nu, men igen ni är inte i min situation. Jag måste få praktisera och ända möjligheten till att det fungerar är att jag bor hemma. JAg tänker på min framtid
Puss
30

 Horse

Written March 06. 2007
Hej Allihop,

Jag har fortfarande inte hunnit sitta ner och tanka paa allt....men snart ska jag nog faa lite tid over. Jag forstar dig Tiger...det maste vara jatte jobbigt....jag tycker inte det ar fel om nagon skulle prata med henne...kanske fa igang diskusionen..bara vi haller ihop!! Saa du behover inte kanna att om du pratar med mamma saa sviker du oss!!! Saklart du kan prata med henne....och komma fram till nagot som far det att funka. Det viktigaste ar att vi har varandra och haller ihop och ar arliga med varandra.

Stor puss och saa ska jag skriva mera snart!!

Jag alskar er alla jatte mycket!!

Aline
31

 Tiger

Written March 07. 2007
Hej

Jag satt uppe ïgår i 5 timmar med Mamma och pratade. Jag tror vi är sjukt naiva om vi tror att hon ska vakna och känn att oj jag är en sjuk mamma jag måste ändra på mig. För det kommer inte ske. Jag vet att ni tror att jag sympatiserar med Mamma nu, men det gör jag inte. Det är bara det jag fick höra igår och se har jag inte sett förr ifrån Mammas sida. Hon är ett vrak och jag menar verkligen ett vrak. Hon spelar inte det. Hon själv mår ju så jäkla dåligt över sitt eget liv. Jag orkar inte sitta tyst å titta på denna familj gå rakt åt helvete, jag tänker inte det. Jag kommer alltid vara lojal er och inte prata bakom eran rygg, det är bara att jag inte tror på denna metoden. Jag håller fortfarande med om alla problem, men detta är inte lösningen. JAg är ledsen
Puss
Gustaf
32

 Monkey

Written March 07. 2007
Kära syskon.
Tiger och jag pratade precis och precis som han skriver så sa han att han inte klarar detta. Jag meddelade att jag förstår det. Han sa vidare att denna metoden vi håller på med aldrig kommer att funka. Jag sa åter att jag förstår om han tycker att detta blir för jobbigt men att jag kommer att hålla fast vid vad jag tror är den enda metoden. Han sa att vi måste förstå att vi har gjort massor av fel och att mamma har haft en svår uppväxt. Jag försökte en en gång säga att jag förstår honom. Då sa han att jag var dum som trodde att han var på mammas sida, avslutade med "Fuck off" och lade på. Sedan svarade han/du inte i telefonen.

Nu kommer verkligen det ultimata teste. Vi har lovat varandra att hålla ihop. Det innebär inte att vi alla ska deala med den här situationen likadant utan snarare att vi respekterar varandra. Jag blev verkligen rädd och upprörd över detta. VI FÅR INTE LÅTA VÅRA ÅNGESTAR MED DÅLIGT SAMVETE FÖR MAMMA KOMMA EMELLAN OSS!!!!!!! Det är precis det som har varit problemet i alla dessa år. Tiger, återigen du gör precis som du vill men försök att förstå att alla inte är i samma situation som du är. Jag stöttar dig så snälla stötta mig också, det skulle verkligen betyda mycket för mig. Jag klara inte av att se att detta ska splittra oss.


Älskar er och hoppas att vi ska klara av detta.
33

 Tiger

Written March 07. 2007
Jag är bara inte i den situationen där jag säger: "ja men jag skiter väl i henne. Då umgås jag inte med henne igen". Jag kan inte det. För hur dum hon än har varit eller är så är det Mamma och jag kommer kämpa med allt jag har för att få till det. Jag klarar inte av att sitta tyst å vänta. Hon har ju inte bara varit ett monster mot oss. Ledsen att jag la på telefonen men jag känner inte att du har ngn förståelse för mig. Jag vet att ni säger att jag gjort valet att bo hemma, men snälla kolla vilka möjligheter jag har. Jag måste få praktisera för att få fyllt ut mitt CV så att jag sticker ut lite och enda möjlighet jag har är att bo hemma.
Jag känner att inte vi är på samma nivå i detta. Visst vi håller ihop på alla sätt å vis och det är jätte bra. Ni får inte glömma att jag ska göra all denna jävla skit samtidigt som jag har lätt depression. Försök att vara stark då.
Pusspuss
Gustaf
34

 Tiger

Written March 07. 2007
Monkey sa just till mig att inte berätta om bloggen till Mamma då antar jag. Är det så att ngn av er andra känner så, så var vänlig å berätta det för mig. Sen angående brevet som skickade till H och J det vet Mamma om. JAg sa att det var en dålig ide.
kram
35

 Bird

Written March 07. 2007
Det har ar verkligen trakigt. Vi har ALLTID gett ursakter at mamma, hon grater, slanger sig pa marken och sa far vi sa daligt samvete att vi dor. Inget nytt under solen. Hon har alltid varit duktig pa att forklara allt hur hennes synvinkel, hur pappa varit ett monster, hur knapp Horse/Monkey/min mann etc, och man tycker alltid att hon har ratt i nagot.
Tiger, jag forstar din situation (som jag tycker att du delvis valjer). Alla maste vi ta var konflikt nar vi kanner oss redo, och ingen kan tvinga nagon till nagot. Du far ta det pa ditt sett, och det respekterar jag. Men, det har ar itne forsta gangen, och varje gang har vi sagt "nu, den har gangen kommer jag inte ge mig". Du valjer att stanna kvar for att du vill ha internship, och da maste du lagga dig delvis. Sa du maste nu respektera oss, for du vet att vi har ratt i det vi gor.
Jag ar overtygad om att du inte kommer att komma nagonstans med diskusion, ingen har gjort det, nagonsin.
Igar hade vi middag med Monkey och pojkvan och det var sa mysigt. Verkligen synd att du inte kom Tiger, och sa klart aven dig Horse, aven om det var lite svart... ;-) Det var forsta gangen vi var "hemma" utan ont i magen, utan skitsnack, utan missforstand, bara mys och harliga och arliga diskussioner. Det var verkligen "refreshing".
Jag ar super trott, vi har precis kommit hem efter 2 dagar i Sverige, och aker om 12 timmar (imorgon bitti) till Mallis. Ni nar mig hemma, vi har inte bredband dar...
Alskar er massor!
Kramar
Bird
36

 Tiger

Written March 08. 2007
Jag kom inte igår för att jag är sjuk. Vad bra att ni hade det trevligt igår.

Min situation i slutet av förra året var så illa att jag inte hade så många "options" så att bara säga att jag väljer att må skit själv tycker jag är lågt. Ni har ingen aning om hur jag har haft det eller har det. Du skriver det verkligen som att jag nu är utanför cirkel och det är sårande. Jag har väl aldrig inte respekterat er i detta? Eller? Jag vet att det vi gör är rätt, har aldrig sagt att det är fel, jag tycker bara att metoden är dålig. Mamma har inte fått mig att tro ngt om ngn eller så. Men om ni väljer att tro det så får ni göra det, men säg det direkt till mig i så fall och inte prata bakom min rygg om det.

Försök själva att vara här nu, vi vet hur hon funkar men nu när ingen av hennes 4 barn vill veta av henne så är det 10000 gånger starkare. Vafan ska jag göra? Jag måste ta mina chanser som gör att jag kan bli något. Jag vill inte jobba på 7/11 och gå på a-kassa. Jag vägrar det, kalla mig snobb. Jag kan inte flytta in med min tjej, vi har varit ihop för kort tid och det blir för intens. Ge ni mig 8000 i månaden så ska jag lova att jag är ute ur detta hus imorgon. Men nu kan jag inte det, och det är för jävligt men jag har inget val just nu så snälla säg inte att jag har det.

Det är härligt att svaren för vissa av er är så himla lätta men det är det inte för mig. Vi är inte lika vi är 4 individer. Jag vet inte ens vem fan jag är och vad meningen med mitt liv är. Vad är det jag ska göra? JAg är ingen, så känns det nu. Skitsamma jag svamlar bara. Men att skriva som Bird gjorde nu sårar mig för det låter verkligen som jag är outsidern i gruppen nu. Fattar ni inte hur jävla frustruerande min stituation är just nu? Jag håller ju med om all kritik, men jag ska ju sen leva med skiten, det är inte lätt. Hade jag inte haft C nu så vet jag inte hur jag orkat allt är bara en enda stor jäkla soppa just nu.
Detta brev är säkert en enda stor röra, orkar inte läsa igenom det.
Kram
37

 Horse

Written March 09. 2007
Hej,

Jag har tyvarr inte annu riktigt klarat satta mig in i situationen....igar kom jag hem fran att jobba hela natten gick och la mig 9 paa morgonen!!!

Men lat oss nu inte splittras...det finns inte bara en utvag som ar den ratta...situationer andras och vi kan bara gora det basta fran dar vi ar. Jag forstar Tiger och du ska verkligen inte kanna dig utanfor...du sviker inte oss genom att prata med mamma....jag kan tvartemot tro att det kan vara bra saa hon kanske kan forsta oss lite battre...och hur vi kanner det!! eller hur?

Jag tycker vi borde ordna en dag dar vi kan prata paa skype alla pa en gang!! Skulle vara skont och saa kan vi hjalpa varandra.

Stor puss

Horse
38

 Monkey

Written March 09. 2007
Jag tänkte på en sak, det är så typiskt det här. Det illustrerar verkligen hur vi har haft det i vårt liv.

Vi är inte riktigt överens om någonting och vi pratar direkt i termer av splittring, sidor, lojal, svek m.m. Att inte tycka likadant är lika med slutet, uppbrott och omkonstellationer. Tiger pratar om "att stängas ur cirkeln".

Lika mycket måste vi hela tiden försäkra varandra om att vi nu ska hålla ihop, FÖR DETTA ÄR FÖR OSS INTE SJÄLVKLART!!!!!!!!!! Kan ni tänka er så sjukt! Jag märkte det inte men jag gick genast in i de tankarna.

Så, Tiger, bara för att du inte gör som oss så ÄR DET INTE SNACK OM NÅGON SPLITTRING. Du kommer att stödja oss precis lika mycket som innan. Precis som att vi kommer att hjälpa dig att ta dig igenom detta. Bli inte frustrerad och faktiskt anklagande för att vi inte nu ändrar oss och gör precis som du. Vi tycker olika, vi ska kunna skrika på varandra, som syskon gör UTAN att det blir snack om uppbrott och splittring, som om det vore en pakt!!!!

Vi håller ihop för att vi älskar varandra och vi hjälper varandra att ta sig igenom denna mycket jobbiga situation.

Samtidigt så tror jag att just när det gäller att komma fram till mamma så måste vi ha en enad front, faktiskt. Jag tänker mig lite som en intervention med en alkolist. Det var ju lite det vi gjorde med brevet. Om vi inte gör det så tar jag faktiskt i nu och säger att mamma kommer att se till att vi just börjar tänka tankar som splittring och svek och att det kanske slutar i att vi inte hjälper varandra utan börjar anklaga.

Så, mitt förslag är att vi nu tänker till ordentligt. Jag tänker;

- i och med att gustaf inte klarar av situationen hemma så måste vi ändra taktik. Det funkar inte om vi inte alla kör samma linje. Mammas ångest kommer att hålla i vad hon kan för att slippa få kritik och vända blicken innåt. Jag tycker att detta är viktigt för Tiger som uppenbarligen har mycket problem MÅSTE börja koncentrear sig på att reda ut sitt liv och jag är rädd för att om han är "den enda allierade" så kommer han hela tiden att pressas och styras som hon vill. Ni vet själva den känsla." Nej, du får inte göra det för bla, bla, bla". Han kommer säkert tvingas bli budbärare till oss som vi har fått vara mot andra.

- alltså nu hjälps vi åt att tänka ut en plan till hur Tiger kan ta sig därifrån. Vi använder alla våra kontakter för att skaffa honom ett jobb- SOM GER BETALT!!! Så kan han fixa en lya. Tiger, du måste sluta vara offer för det här och kämpa för att komma därifrån. Det här löser vi!

- vi kan väl ringa leif och bestämma en tid i för samtal och så ber vi honom ringa till henne och fråga om hon kan tänka sig att ställa upp. Han kanske kan förklara för henne att det skulle vara en bra idee.

- sedan får vi väl försöka prata med henne INFÖR en annan som då gör att hon inte kan slingra sig och vända på det. Leif skulle kunna kontrollera situationen. Sedan kanske det blir uppenbart att mamma måste stanna i Sverige och gå till Leif!

Jag är lite skeptisk mot det men samtidigt så är det viktigt för mig att vi nu när vi är på samma linje ser till att vi ALLA känner att vi gjorde allt vi kunde. Om mamma inte vill ändra på sig eller söka hjälp efter detta, nej då vill hon inte det och då är det verkligen ingenting vi kan göra åt det!!

Vad säger ni, ska vi kanske försöka med detta. Jag vet att mamma säger att hon inte vill men när det väl kommer till kritan så tror jag kanske att vi kan övertala henne.

Svara snarats!

Therese
39

 HORSE

Written March 13. 2007
hej Alla,

Jag tycker det later som en bra ide....vi kan alltid forsoka. Eftersom hon litar paa Leif saa hade det varit valdigt bra om vi fyra Leif och Mamma pratar...inte med hennes man!!!!

Ska vi skriva och fraga eller ska nagon prata med henne? Jag kan garna prata med henne....

Stor puss
40

 Tiger

Written March 13. 2007
Älskade syskon

Jag är ledsen för mitt utbrott förra veckan. Jag fick helt panik, jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Detta kommer lösa sig jag vet det och jag står med er i vått och tort. Det hände en grej idag som ajg ska skriva mer om imorn. Men jag bor hos cissi nu. Jag ringde en kompis i sthlm och sa att vi ska träffas sätta oss i ett rum och inte gå ut föränn vi har en ide. Han är med på det och jag tror det är en jätta bra sak. det är sent och jag ska upp imorn så jag måste sova, men jag ringer eller skriver imorn. Jag älskar er så otroligt mycket, glöm aldrig det. Jag kommer alltid behöva er.
Puss
Lille-Brorsan
41

 Bird

Written March 14. 2007
Jag alskar er oerhort . ni ar varldsbast! Jag har pratat med Monkey igar, kan tyvarr inte logga in for ofta pa internet har, har inte bredband och maste ringa upp, sa blir typ aldrig av. Har last igenom mkt snabbt senaste kommunikationen och tycker att vi ar varldens basta syskon!
Om vi pratar nu med mamma, sa ar vi redan inne i snurran av varat gamla beteende. Vi sager nagot som hon inte gillar, hon ger oss ultimatum, och vi forsoker igen. Nej, nu ar det pa vara vilkor! Det ar helt otroligt att hon inte forsoker over huvud taget, bara skyller ifran, tycker synd om sig sjalv etc etc!! Jag blir sa forbannad!
Ska forsoka ringa dig Tiger, vart kan jag na dig?
Och jag vet at du Tiger ar med pappa i pask. Sa pappa har sagt han hjalper ekonomiskt Horse och Monkey om de vill komma till oss i Italien? Ring mig Horse.
Puss puss
42

 monkey

Written March 14. 2007
jg håller med. Jag tror hela tiden att jag skka kunna lösa detta genom att diskutera men det går inte, det vet jag ju sedan tidigare. Kortsiktligt fungerar deet kanke men inte låndsiktligt. Det är viktigt för Maamma att komma till INSIKT om hur hennes beteende faktiskt påverkar oss negativt. Även om det inte är hennes intentioner och hon är som hon är i självförsvar så måste hon först VILJA FÖRSTÅ OSS. Det kommer kanske med tiden. Hoppas det!

Älskar er massor! puss
43

 Tiger

Written March 15. 2007
Hej Syrrorna!

Hoppas ni mår bra. Jag själv mår helt ok. Fick verkligen se idag vilken jävla skitstövel Björn han är, och idag klipptes det sista emotionella band jag har till honom.
Det hela handlar om att jag skrev ett mess om att jag behöver få pengarna till leif översatta idag annars kan jag inte gå. Han hade ringt igår och lämnat det mest opersonlia medelande på mitt mobilsvar så jag var inte direkt sugen på att ringa idag. Så jag sms:ade. Han fråga varför jag inte svarar och jag skrev att det är inte det bästa läget just nu. DEt sluta med att jag får ett sms där det står: Om du inte ringer mig får du inget svar
Då skrev jag: Men snälla jag orkar inte just nu, jag vill bara komma till leif idag.
Då får jag svaret:
Om du inte svarar mig nu kommer jag avboka leif, du kan sen glömma leif...
Vilket jävla as till människa han är, han är körd hos mig. Vafan har jag lyssnat på dom igenom åren? Jag har trott på dom. Mamma skiter så inni att vi fyra mår skit, allt handlar om henne. Jag är färdig med dom. Dom får klara sig på egenhand men sitt "underbara" äktenskap. Och Björn kan fara å flyga rakt åt helvete. För nu är jag färdig med hans jäkla svikeri. Allt jag vill ha är ett vanligt lyckligt liv ska det vara så himla svårt?
Jag älskar er så himla mycket
Pusspuss Lille-Brorsan
44

 Tiger

Written March 20. 2007
Jag skrev detta till mamma och björn, det var säkert dumt men jag är så jävla frustruerad just nu. jag mår skit. Jag har lust att smälla Björn nu, vilken jävla skitstövel till människa. Han ska bort ifrån mitt liv och jag vill aldrig mer ha ngt med den skiten att göra.
Detta skrev jag iaf:
Hej

Fattar inte ni att man mår skit? Är det bara synd om dig Mamma vafan med oss då vi har inte ens gjort något, vi vill bara ha slut på att må dåligt och alla oändliga bråk. Så ringer Leif idag och är någonslags mellan hand mellan oss, så nu är vi världens fiender. Är ni helt blinda för problemet? Finns det inget inom er som säger att kanske något är fel ifrån er sida också? Och att det inte är bara vi som är dom små monstrerna som gaddat ihop oss för att förgöra er. Detta är helt sjukt, och jag förstår inte något. Vill ni sitta själva resten av era liv? Vill ni inte att detta ska lösas? Snälla informera mig för jag håller på att bli tokig.
Sen så har Cissi ställt upp med sin lägenhet som jag bott i massa och det trots hon inte ville för att vi varit ihop så kort tid. hon har blivit lovad pengar för hyra och mat, så jag skulle uppskatta om hon kan få det. Vi är ju för fan en familj som har enorma problem men vill vi alla så kan vi lösa det.
Tack
Gustaf

Jag är så glad att jag er systrar ni betyder allt för mig
Jag älskar er
Pus
45

 Tiger

Written March 20. 2007
Jag skrev detta till mamma och björn, det var säkert dumt men jag är så jävla frustruerad just nu. jag mår skit. Jag har lust att smälla Björn nu, vilken jävla skitstövel till människa. Han ska bort ifrån mitt liv och jag vill aldrig mer ha ngt med den skiten att göra.
Detta skrev jag iaf:
Hej

Fattar inte ni att man mår skit? Är det bara synd om dig Mamma vafan med oss då vi har inte ens gjort något, vi vill bara ha slut på att må dåligt och alla oändliga bråk. Så ringer Leif idag och är någonslags mellan hand mellan oss, så nu är vi världens fiender. Är ni helt blinda för problemet? Finns det inget inom er som säger att kanske något är fel ifrån er sida också? Och att det inte är bara vi som är dom små monstrerna som gaddat ihop oss för att förgöra er. Detta är helt sjukt, och jag förstår inte något. Vill ni sitta själva resten av era liv? Vill ni inte att detta ska lösas? Snälla informera mig för jag håller på att bli tokig.
Sen så har Cissi ställt upp med sin lägenhet som jag bott i massa och det trots hon inte ville för att vi varit ihop så kort tid. hon har blivit lovad pengar för hyra och mat, så jag skulle uppskatta om hon kan få det. Vi är ju för fan en familj som har enorma problem men vill vi alla så kan vi lösa det.
Tack
Gustaf

Jag är så glad att jag er systrar ni betyder allt för mig
Jag älskar er
Pus
46

 Tiger

Written March 20. 2007
Varför bryr dom sig inte? Fattar dom inte att man håller på att gå under? Hur fan kan man bli så kalla? Jag tycker vi skickar denna bloggen till dom, så kanske dom förstår. Jag vill bara att dom ska förstå, orkar inte må så här längre, orkar nästan inte gå upp på morgonen längre.
47

 Bird

Written March 20. 2007
Vi maste prata. Inte jatte toppen idé med brevet, men forstarligt! Mamma ar sjuk, normalt resonemang fungerar inte. Inte ens familjepsykologen kunde inte hjalpa henne. det finns risk att det har brevet "backfire".
Jag alskar dig och vi finns saklart alltid har!
Att visa bloggen tror jag inte skulle hjalpa, och alla maste lova att ingen visar den utan att alla ar med pa det!! Jag vagrar, ar ledsen, men kanner sa.
Vi pratas vid sen, maste tyvarr jobba!!
Kram
Storasyster
48

 HORSE

Written March 20. 2007
Hej Tiger,

Jag forstar att du skrev brevet...jag haller ocksaa paa att bli helt tokig....forlat att jag inte skriver saa mycket....men jag och Philippe haller no g just nu paa att avsluta varat lilla korta forhallanden. Zena katten sitter och grater brevid mig...kanner nog paa sig att nagot ar fel. oroar er inte for mig....det ar nog mera jag vill gora slut an honom. Lovar att beratta mera sen.

Jag finns har alltid om ni behover prata!! Stor puss Horse
49

 Tiger

Written March 21. 2007
> Hej Gustaf!
> Så länge du skriver och talar i den tonen som i ditt senaste E-mail
> så får
> vi ingen vettig dialog.
> Jag berättade för Leif att vi ville att du skulle ha möjlighet
> att gå till honom oavsett hur situationen med mig (och Björn) än
> är. Vi har
> ju lovat dig det och det håller vi. Vi betalar dina
> timmar hos honom och resan till Helsingborg och sätter över 800 kr
> till ditt
> konto varje vecka.
> Jag var hos Björn när han fick dina sms och vad
> jag har förstått är att du har tagit avstånd ifrån oss. I ett av
> dina sms
> skrev du att du skulle fixa en egen lägenhet. Jag tycker naturligtvis
> att det är alldeles förfärligt för vi har ju också haft det bra
> tillsammans och vi har ju tillsammans planerat hur vi skulle få det
> i våningen.
> Det sista som hände mellan oss var att jag bad dig att sluta skälla
> ut mig( efter två tidigare gånger à två timmar) för att jag har
> fått kramp
> i magen och i hjärtat och det tyckte inte min läkare var bra och
> rekommenderade mig att inte utsätta mig för den typen av
> känslomässiga situationer.
> Du sa att du hade ingen respekt för vad
> jag kände, för du och dina syskon mådde ännu värre. Du kunde inte
> sluta skrika på mig och ditt språk var oacceptabelt. Jag sa till dig
> att om du skulle bo i vår våning då fick du sluta skrika på mig, var
> det det som behövdes för att du skulle sticka och lämna oss med hela
> flytten, inklusive dina egna grejor?? Du ville ju hjälpa till för
> att få
> pengar och vi trodde på vad du sa. Jag gick på min fotokurs och när
> jag kom
> tillbaka var du borta. Du bör nog komma överens med dig själv hur
> du vill ha
> det med
> oss, vi tycker att det skulle vara trevligt att du bodde hos oss
> men då måste vissa regler självfallet gälla för att vi skall kunna
> bo under
> samma tak. Kan du inte acceptera dem finns det
> inte mer vi kan göra. Vi diskuterar gärna detta med dig.
>
> Vi betalar självklart Cissi som vi har sagt för den perioden när du
> bodde
> där och maten. Sänd oss hennes konto ännu en gång så skall vi
> betala in
> pengarna för tiden i januari plus mat, hur mycket kom vi överens om??
Kom ihåg att jag älskar dig oerhört mycket.
>
> Kram från mamma
50

 Tiger

Written March 22. 2007
Jag skrev ett till. Ville visa att jag inte tänker sjunka till hennes nivå. Jag tycker detta brevet blev bra.
Älskar er

Hej Mamma

Jag älskar dig också Mamma har alltid gjort och kommer alltid att göra det.
Men det gör mig ledsen nu när man märker att du själv mår så himla dåligt inom dig och det gjorde du även långt innan detta. Det verkar som du tror detta är en kamp som du måste vinna istället för att närma dig någon av oss fyra barn. Varför kan inte du förstå att du är en del av lösningen till att vi ska ha en bra relation igen och att inte du är offret som vi är ute efter att förstöra. Vi är inte ute efter att såra dig vi är ju dina barn, det gör mig så väldigt ledsen att det är så det du känner inför oss. Vi alla mår jätte dåligt av det här, det gäller dig, mig, A, L och T det är inte en som är offret här, det är vi alla som är det, och tillsammans kan vi gå mot ljuset och lösa det, men då måste alla vara villiga och släppa sin garde. Jag måste även få påpeka att jag tycker det är direkt obehagligt att du skyller din medicinska situation på hur vi beter oss mot dig, och inte bara säger att det är du som mår dåligt som person över en massa andra saker. Vi är inte anledningen till det och snälla säg inte det igen för det är så fruktansvärt hårt att få höra ifrån sin mamma, att jag skulle på ngt sätt nästan va på väg att släcka din kropp. Jag skulle inte säga det till min värsta ovän. Jag vet inte vad mer man ska göra nu? Jag känner mig fruktansvärt förvirrad och vet inte in eller ut. Det enda jag hoppas på är att vi snart hittar en lösning på detta här så att vi alla kan få ett liv där vi alla mår bra av varandra för det är väl det som är meningen? Snälla mamma svara på den här frågan: Hur tycker du vi ska göra för att lösa det här? Om du kan visa att du är beredd att lyssna på oss och försöka förstå hur du skulle kunna bidra till att våran relation blir bättre så kommer du märka att vi är beredda att göra mkt för det också.
Kram gustaf
51

 HORSE

Written March 22. 2007
Hej Tiger, Bird och Monkey.

Du Tiger har tagit ett steg som jag kan forsta...och aven om du skrev det sjalv saa kann dig inte ensam. Vi ar alla har och vi stottar dig. Jag tycker ditt sista mail var valdigt bra skrivit och vi far bara vanta och se vad hon svarar. Hennes brev daremot var ju mera paa att faa dig kanna skyldig...till nagot du har gjort...som du inte har gjort. De later ju nastan som om de kopte lagenheten bara for din skuld!! Usch det maste vara jatte jobbigt for dig. Hon sager att Leif saken ska du aldrig oroa dig for.....var det inte ett par dagar sedan du fick hotet fran Bjorn? Det hela ar en twist som brukar faa er att andra meningar....forlat att jag skriver "er" men ni har haft mera close contact med mamma och bjorn an jag paa de sista 8 aren!! Jag har varit mera beroende paa pappas synpunkter an mammas....point taken...han har aldrig hotat mig med nagot liknande. Iallafall....hall dig stark och det hela kommer att ordna sig....jag vet...jag har gjort detta tidigare...det tog mig tva ar!!! Och det var vart det!!! The impact ar lite starkar nu eftersom vi alla haller ihop....men det betyder inte att det ska ta saa lang tid innan det loser sig. Jag alskar er jatte mycket...och jag kommer alltid att finnas har for er!!!

Puss puss
Aline
52

 Monkey

Written March 22. 2007
Hej kära syskon. Jag tänkte på en sak.
DET HÄR ÄR DET BÄSTA SOM HÄNT MIG. Det är så underbart att få dela alla dessa känslor med er och känna att man inte är ensam. Men framför allt är det så fantastiskt att lära känna er på ett sätt som jag inte gjort tidigare. Tänk på de vanliga rollerna vi brukar ha med kanske mig och Horse i frontlinjen med bråk och Bird som försöker medla och Tiger som flyr iväg. Idag är det Bird som många gånger övertalat mig att inte "go soft" och Tiger står i frontlinjen och medlar och Horse är den stabila punkten som inte tappar fattningen. Imorgon kanske vi har helt nya roller men på nåt sätt så backar vi upp varandra. När den ena är svag är de andra starka åt den.

Iallafall, jag trodde att jag kände mina syskon men känner nu att jag underskattat er på många sätt. Inte att jag inte älskat er massor, vilket ni ju vet, men jag har tillåtit mig själv att placera er i fack. Bird är sån, Horse sån och Tiger sån punkt slut! Vad fel jag haft.

Det känns iallafall väldigt, väldigt skönt att ha er. Inget dumt mot dig Tiger, men det är en mycket härlig känsla att känna att man har två storasystrar som är så starka och att man inte alltid själv behöver vara så "förbannat" stark.

Älskar er.

Puss
53

 Bird

Written March 23. 2007
Jag har mkt att gora just nu, men vill bara saga att jag haller med Monkey till 100%!! Ni ar underbara.
Ar lite radd for utvecklingen nu med Tiger's brev. Ar inte saker att du lyckas med att fa vad du onskar har och vill inte att du ska bli besviken. Har pratat med Moster och har forstatt att mamma inte forstar NAGONTING. Hon har forsokt dra eksempel over vad som hant forr, alla brak varje gang vi ses hur jobbigt det ar, men hon kommer inte igenom. Mammma bara grater, kanner sig som varldens samsta mamma och att vi inte alskar henne, men ar ENDA oformogen att ta till sig nagot overhuvudtaget. Att mamma har hennes mans fulla stod hjalper ju inte, han tror att problemet ar att mamma pratar for mkt skit om pappa, inte att det genomsyrar hela var relation till henne i ALLT vi gor, ALLTID. Det ar forstas valdigt svart att forsta.
Se nu vad Mamma svarar till ditt sista majl, men jag tror verkligen att vi maste dra oss undan, leva vara liv och lata henne vara en stund. Att forsoka forsera fram en situation och reaktion fran henne, som hon inte ar redo for, ja da kan vi riskera att bara pusha henne mer in i hennes horn utan att hon har tid att reflektera. Tid ar bra. Vi riskerar aven saga saker som vi inte riktigt menar, bara for att "bryta igenom", vilkt ocksa kan skada relationen i framtiden.
Jag tycker att du gjorde ratt i att saga att problemet ligger i att hon mar sa daligt, men det syns aven att du mar daligt, och da ar det latt att saga "han har sa mkt angest", att vi lyssnar for mkt pa pappa etc etc. Det ar valdigt farligt att skriva med Mamma da hon ar en sadan valdig analyserande person och anvander varje harstra hon kan for att "vinna sin sak". Vill bara att du ar forberedd pa det Tiger. Jag vill inte pa nagot satt kritisera dig for vad du har gjort, hoppas du forstar det! Vi ar alla fria att gora vad vi vill med relationen med mamma, men jag vet hur hon kan vara och vill inte att du trasslar in dig i en jobbig situation som kommer att gora det ennu svarare for dig att ta dig ut ur.
Ar det nu i helgen du ska traffa din kompis for att hitta pa idé for jobb? Vill ringa dig men du ar aldrig online.
Alskar er massor massor massor!
Puss puss
Bird
54

 monkey

Written April 03. 2007
hoho! är det någon som fortfarande läser? Glad Påsk! Saknar er! Puss
55

 Bird

Written April 09. 2007
Nej vi har varit lite daliga... Ar har med Monkey och vi har haft en jatte mysig pask tilsammans. Vet inte om ni har last var gemensamma mail, mamma skrev och onskade glad pask. Las:

Hej!

Jag önskar Er alla en GLad Påsk vartän ni nu befinner Er! Hoppas att
ni får ett bättre väder än vad vi får.

Kram

Mamma

Helt vansinnigt, man kan ibland undra pa vilken varld hon lever i. Inte i varan i varje fall. Men nu ar det enda var mamma och Monkey och jag tankte oss ett svar ungefär sa här:

Hej Mamma,
Det ar ju trevligt att du onskar oss en glad pask. Kanns lite konstigt dock att du skriver och fragar om vadret nar vi inte har pratat med varandra pa jatte lange och befinner oss i en kris.
Just nu kanns det valdigt jobbigt for oss alla da det har blivit uppenbart for oss att du inte ar beredd att mota oss pa vara villkor. Stammer detta?
Vill du ha en relation med oss?
Kram
Barnen

Vad tycker och tänker ni?

Kram
Bird
56

 Tiger

Written April 11. 2007
Helt ärligt så vet jag inte längre. Jag vill bara hitta en lösning på det. Horse pratade ju med mamma och det verkade ju inte så dåligt.
Kram
57

 tiger

Written April 11. 2007
skriv istället att vi tycker det känns jobbigt för att inte mamma tar några steg för att bemöta oss. Inte skriv "att möta oss på våra vilkor".
pusspuss
58

 Bird

Written April 16. 2007
Precis kommit hem fran Madrid. Har Horse pratat med mamma?
Kram
59

 Tiger

Written April 16. 2007
JOOOOBB!! Jag fick ett nej till idag, blir fan tokig. Snälla om ni har ngn kontakt eller ngn ni kan höra med så snälla gör det eller ge mig nummret. Jag måste fan få ett jobb snart.
Kram
60

 horse

Written April 17. 2007
Hej,

Tiger ring till Linda!!!! Hon kommer nog kunna hjalpa dig. jag har pratat med mamma...jag ska ringa er alla och beratta. Men det ar battre och paa god vag!! Vi far alla forsoka vara starka och samtidigt oppna...saa att vi kan losa detta.

Stor Puss

horse
61

 tiger

Written April 17. 2007
Ska ringa henne, tack horse. Jag har tänkt mkt idag, jag tror jag kommer skriva ett brev till mamma idag och bryta helt med henne. Jag har mått skit i 20 år av mina 23 år, och jag orkar inte längre. Jag vill ha människor som vill mig väl och vill se att jag e lycklig. Inte ngn som vill dra mig ner i skiten för att själv känna sig stark som människa. Mamma tycker vi har svikit henne och att hon aldrig mer kan lita på oss!!!! Vafan har hon då gjort oss? Jag vill inte ha relation till dom längre, Jag är så beredd att ge Björn en stor smäll på käften. Dom skiter i oss och i vårat välmående, varför ska jag då ge fem röda öre i dom? Förlåt för mina hårda ord, men jag är riktigt trött på det här nu. Varför skiter hon i oss så jäkla mkt? Hon är världens sämsta mamma.
Jag älskar er
pusspuss
62

 Tiger

Written April 17. 2007
Hej Mamma

Jag undrar bara. För att du har sagt till Aline att du vill hitta lösning på det som har hänt. Men varför ignorerade du då mitt Mail jag skrev till dig? Jag frågade ju där vad du tyckte vi kunde göra för att lösa den situation som har uppstått? Jag är så himla ledsen av hur du bara stängt av en ifrån dig, jag ville bara medla fram att situationen hemma inte är hållbar och att vi måste lösa det så att vi alla kan ha det bra tillsammans. Men du stöter bara bort en och visar inget tecken på att du vill ha kontakt eller lösa det med mig. Är jag så hemsk i dina ögon? Jag förstår det inte. Jag har hoppats så på att du en dag skulle lyfta luren och säga ”hej Gustaf det är mamma, hur mår du? Jag mår inte heller bra över hur situationen är, så kan vi inte försöka hitta en lösning” Det finns inget annat jag vill hellre än det. Att hitta en lösning på problemet. Det känns som ni straffar mig, och det gör riktigt ont.
Jag var t.ex. hemma i eran källare för att hämta mina frackskor och fick då se att dom låg i ett helt olåst förråd med resten av mina saker. Vem som helst kan gå rakt in och sno mina saker. Då känner jag att ni straffar mig och det är inte roligt. Jag förstår också att du är sur för flytten, men mamma helt ärligt vad skulle jag göra? Vi har inte pratat på 2 månader, skulle jag bara dyka upp där med en kompis och allt ska va jätte bra? Det förstår nog du lika väl som jag att det inte hade funkat. Och jag tycker inte den där flyttsaken är någon viktig sak just nu, och att inte jag var där har inte förstört på något sätt för er. Men mamma jag vill veta från dig vad du vill göra framöver? Jag klarar inte av längre och sitta och älta på det här, mitt liv måste gå vidare och jag gör det helst med hela familjen vid min sida. Så något måste göras och det nu. Du behöver inte ringa mig du kan bara svara på mitt mail. Jag vet inte vad jag mer kan skriva till dig, men är det så att du känner ngn förakt mot mig eller tycker jag är en dålig människa mot dig så vill jag inte ha ett svar. Det kanske du förstår.
Kram Gustaf
63

 Tiger

Written April 17. 2007
Det där var mitt absolut sista försök med mamma, hugger hon inte på detta mail så skiter jag i det helt och hållet.
jag behöver inte mamma för att överleva.
Älskar er puss
64

 tiger

Written April 18. 2007
Nu ångrar jag att jag skrev mailet! Men jag är helt desperat. Jag vill bara få ett slut på det här! Orkar inte mer. JAg vill bara ge henne en sista chans att visa att hon är en mamma. Men jag börjar redan ana att jag kommer känna mig sviken igen. Nu har jag skrivit det och nu får hon fan tänka efter.
Älskar er
65

 monkey

Written April 18. 2007
Hej!
Behåll lugnet! Alltså, vi kan inte forcera fram något här. Våra ångestar är nu som hela havet stormar. Vi måste alla tänka efter vart det var vi började. Varför blev det såhär? Var är problemet? Var finns lösningen!

Jag tror att vi alla (iallafall jag) har insett hur sårbar man är inför mamma och detta har varit bra. Vi måste bli självständiga och immuna mot alla dessa utspel. Där ligger lösningen tror jag.

Tiger, du skriver så bra och ärliga mail till mamma och ändå får du inte bättre respons än såhär. Tänk dig i vilken annan konflikt man skulle vara såhär stor människa som du är som hela tiden öppnar upp för henne. Vi beter oss som verkligt mogna människor varav vi får respons av en 15 åring och så ifrågasätter vi oss själva.

Nej, vi kan bara skrata åt mammas genomskinliga försök att få saker att återgå till det normala. Självklart gör hon det inte för att vara elak men hon kan inget annat sätt. Vi borde låta det här rinna av oss och tänka; "Ja,ja mamma, det blir nog bra. Den där går vi inte på fler gånger. Vi är mogna, vänliga, smarta vuxna människor med ett otroligt stort tålamod och vi kommer att acceptera dig för alla dina brister MEN vi kommer ALDRIG mer låta dig få oss att tvivla på oss själva och våra egna omdömen."

Hon förstår ingenting. Fine. Det gör henne handikappad. Fast samtidigt tror jag inte på henne då jag vet att hon är otroligt socialt intelligent. Hon har bara inte modet att säga " Kan det kanske finnas något jag gör som får andra människor att må dåligt?". Jag förstår att hon är rädd för den frågan....

Iallafall, jag tror vi är alldeles för inställda på en lösning i form av en deal mellan oss och mamma. Det är nästan som om vi är beredd att ta vilken lösning som helst bara för att det ska vara en lösning.

Jag tror att vi var och en bara ska fundera över vem vi är och vad vi har för krav och förväntningar på en relation. Så småningom kommer det bli uppenbart för mamma vart de nya gränserna finns och så kommer hon att bli tvungen att anpassa sig efter dem. Vill hon inte det, nej då finns det ingen lösning.

Annars kommer det bara bli som när man på söndagsmorgonen när man är jääävligt bakis lovar sig själv att ALDRIG mer dricka. Det håller tills nästa fredag....
66

 monkey

Written April 18. 2007
Hej!
Behåll lugnet! Alltså, vi kan inte forcera fram något här. Våra ångestar är nu som hela havet stormar. Vi måste alla tänka efter vart det var vi började. Varför blev det såhär? Var är problemet? Var finns lösningen!

Jag tror att vi alla (iallafall jag) har insett hur sårbar man är inför mamma och detta har varit bra. Vi måste bli självständiga och immuna mot alla dessa utspel. Där ligger lösningen tror jag.

Tiger, du skriver så bra och ärliga mail till mamma och ändå får du inte bättre respons än såhär. Tänk dig i vilken annan konflikt man skulle vara såhär stor människa som du är som hela tiden öppnar upp för henne. Vi beter oss som verkligt mogna människor varav vi får respons av en 15 åring och så ifrågasätter vi oss själva.

Nej, vi kan bara skrata åt mammas genomskinliga försök att få saker att återgå till det normala. Självklart gör hon det inte för att vara elak men hon kan inget annat sätt. Vi borde låta det här rinna av oss och tänka; "Ja,ja mamma, det blir nog bra. Den där går vi inte på fler gånger. Vi är mogna, vänliga, smarta vuxna människor med ett otroligt stort tålamod och vi kommer att acceptera dig för alla dina brister MEN vi kommer ALDRIG mer låta dig få oss att tvivla på oss själva och våra egna omdömen."

Hon förstår ingenting. Fine. Det gör henne handikappad. Fast samtidigt tror jag inte på henne då jag vet att hon är otroligt socialt intelligent. Hon har bara inte modet att säga " Kan det kanske finnas något jag gör som får andra människor att må dåligt?". Jag förstår att hon är rädd för den frågan....

Iallafall, jag tror vi är alldeles för inställda på en lösning i form av en deal mellan oss och mamma. Det är nästan som om vi är beredd att ta vilken lösning som helst bara för att det ska vara en lösning.

Jag tror att vi var och en bara ska fundera över vem vi är och vad vi har för krav och förväntningar på en relation. Så småningom kommer det bli uppenbart för mamma vart de nya gränserna finns och så kommer hon att bli tvungen att anpassa sig efter dem. Vill hon inte det, nej då finns det ingen lösning.

Annars kommer det bara bli som när man på söndagsmorgonen när man är jääävligt bakis lovar sig själv att ALDRIG mer dricka. Det håller tills nästa fredag....
67

 monkey

Written April 18. 2007
Hej!
Behåll lugnet! Alltså, vi kan inte forcera fram något här. Våra ångestar är nu som hela havet stormar. Vi måste alla tänka efter vart det var vi började. Varför blev det såhär? Var är problemet? Var finns lösningen!

Jag tror att vi alla (iallafall jag) har insett hur sårbar man är inför mamma och detta har varit bra. Vi måste bli självständiga och immuna mot alla dessa utspel. Där ligger lösningen tror jag.

Tiger, du skriver så bra och ärliga mail till mamma och ändå får du inte bättre respons än såhär. Tänk dig i vilken annan konflikt man skulle vara såhär stor människa som du är som hela tiden öppnar upp för henne. Vi beter oss som verkligt mogna människor varav vi får respons av en 15 åring och så ifrågasätter vi oss själva.

Nej, vi kan bara skrata åt mammas genomskinliga försök att få saker att återgå till det normala. Självklart gör hon det inte för att vara elak men hon kan inget annat sätt. Vi borde låta det här rinna av oss och tänka; "Ja,ja mamma, det blir nog bra. Den där går vi inte på fler gånger. Vi är mogna, vänliga, smarta vuxna människor med ett otroligt stort tålamod och vi kommer att acceptera dig för alla dina brister MEN vi kommer ALDRIG mer låta dig få oss att tvivla på oss själva och våra egna omdömen."

Hon förstår ingenting. Fine. Det gör henne handikappad. Fast samtidigt tror jag inte på henne då jag vet att hon är otroligt socialt intelligent. Hon har bara inte modet att säga " Kan det kanske finnas något jag gör som får andra människor att må dåligt?". Jag förstår att hon är rädd för den frågan....

Iallafall, jag tror vi är alldeles för inställda på en lösning i form av en deal mellan oss och mamma. Det är nästan som om vi är beredd att ta vilken lösning som helst bara för att det ska vara en lösning.

Jag tror att vi var och en bara ska fundera över vem vi är och vad vi har för krav och förväntningar på en relation. Så småningom kommer det bli uppenbart för mamma vart de nya gränserna finns och så kommer hon att bli tvungen att anpassa sig efter dem. Vill hon inte det, nej då finns det ingen lösning.

Annars kommer det bara bli som när man på söndagsmorgonen när man är jääävligt bakis lovar sig själv att ALDRIG mer dricka. Det håller tills nästa fredag....
68

 monkey

Written April 21. 2007
Hej Mamma.

Jag förstår att du har pratat med Gustaf och Aline. Kände att i och med du inte ville/klarade av att prata med oss alla samtidigt så får väl vi anpassa oss efter dina behov. Det viktigaste måste ändå vara att få en lösning på detta och inte att alltid få sin vilja igenom.

Som du har förstått så har vi syskon för första gången delat våra upplevelser av familje situationen IDAG. Vi har alla olika upplevelser av vad som hänt, vilket också är fullständigt oviktigt, men vi delade som sagt uppfattningen om att dagens rådande situation är väldigt jobbig och destruktiv för oss alla.

Jag vet vad kritik innebär för dig. Jag tror nämligen att jag har liknande förhållande till kritik och det är så oerhört svårt att ta. Men jag upplever det som väldigt, väldigt viktigt att du försöker lyssna på vad vi försöker säga till dig. Jag hoppas att du kan göra det och inte hela tiden tänker " Men ni gorde ju så, men ni sa ju så, men han sa ju att, Ni, dom, alla andra har också gjort misstag...". Självklart är det så. Just i den här diskussionen skulle verkligen jag uppskatta om du kunde ta dig tid och lyssna på mig och kanske ge mig respons på om du förstår mina känslor INNAN du berättar för mig allt du tycker att jag har gjort fel mot dig. Om jag känner att du lyssnar på mig så kommer jag lova dig att jag ska lyssna och försöka förstå dig.

Kommer du ihåg att jag sa att det inte spelar någon roll för mig vad som har hänt bakåt i tiden vad gäller pappa. Det verkade som om det var verkligen jobbigt för dig och min uppfattning var att du menade på att jag genom att säga så förnekade dig din historia. Du liknade det med att förneka förintelsen. Jag respekterar om du inte kan gå vidare men jag kan det. Jag har inte tillräckligt djupa sår för att inte kunna förlåta dem som har givit mig dem. Med det sagt så är det viktigt för mig att poängtera att, visst, du har gjort och sagt saker till mig som har gjort väldigt ont och som på många sätt har format mig, men, så är livet för oss alla. Jag känner ingen som helst bitterhet eller ilska över detta. Du är inte mer än människa och en dag kanske jag gör precis de samma sakerna mot mina barn. Så, i historien finns inga problem och inte heller några lösningar.

Mitt problem ligger i hur saker är idag. Självklart så är det så att nutiden är en spegling av historien. Vi har ju ett förhållningssätt till varandra som är inlärt sedan jag var liten. Vad jag behöver är att vi försöker bryta det förhållningssättet och försöker hitta ett nytt.

Att hitta en mamma som är mer engagerad i sina barn är nog svårt. Det är otroligt vad du har gett mig i form av styrka och insikter. Jag är så tacksam för detta. Jag tycker att jag har blivit en fin människa och det har jag dig att tacka för mycket.

Det som jag upplever som problemet är att du inte riktigt har lyckats hålla dina egna agendor och ångestar utanför detta engagemang. Uppblandad i din ovillkorslösa kärlek finns en stor portion av krav. Jag spekulerar, jag tror att du har succesivt lärt dig att använda oss för att dämpa din egen ångest. Du har haft en enorm makt över oss och jag upplever inte att du kan kontrollera denna makt. Jag tror och nästan vet att du använder detta inflytande för att uppnå egen lycka och ofta på bekostnad av min.
Jag vet inte om du är medveten om detta. Jag tror att du någonstans är det.

Jag ska förtydliga ytterligare. Du har ett ENORMT inflytande över mig, detta som ett resultat av ditt ENORMA engagemang. Ända sedan jag har varit barn har jag ju sett fördelarna med ditt engagemang och har gladeligen tagit emot det. Problemet är att det har kommit med ett pris. Dels att jag är otroligt beroenda av din åsikt om mig och mina val men också att du har haft argumentet att jag är skyldig dig någonting. Situationen ser ut ungefär såhär.

Det händer någonting i mitt liv som jag känner att jag inte riktigt kan hantera. Jag ringer genast dig och får både stöd och engagemang. Så blir jag stark och vis och beslutar mig för att göra tvärtom mot vad du har rått mig till. Du blir här ofta arg och börjar kräva att jag ska leva mitt liv som du vill. Jag frågar varför och ditt svar är då ofta; " Du kan inte komma och berätta allt detta och sedan kräva att jag ska tycka som du vill". Nej du behöver inte tycka som mig men du går MYCKET längre än att tycka. Detta är väldigt subtilt och svårt att förklara. Jag vet inte om du är medveten om det. Iallafall, på ett verbalt sätt är du snabb med att pressa och hota en. Det låter väldigt hårt, jag säger inte att detta är dina intentioner, MEN resultatet blir att man känner sig hotat. Om inte jag gör som mamma säger så kommer jag inte att bli omtyckt, bli ytslängd etc.

Exempel på dessa hot är; Inte få komma hem till jul, Att du inte längre kan vara engagerad i en, att du inte längre kan känna dig glad när vi umgås, att du får hjärtproblem, att du är så enormt sårad, att man inte längre får komma hem till Torekov, att du ska sälja torekov, att du inte ska komma på mitt bröllop, att du inte kommer på min födelsedag, att man inte får komma hem på middag, att du ställer in middagen, att du inte kommer på min student, att du inte kommer på min studentskiva, att du aldrig mer ska prata med mig.... etc, etc.

Det andra du gör är att du säger att man ÄR en massa olika saker. Exempel på detta är " Therese, det här är så typiskt dig du som är så hård. Du kan vara så elak. Du ser inte andra människor. Du får andra människor att må dåligt. Du får andra människor att känna sig små. Du är lik mormor, väldigt dåligt. Du har ingen empati. Du ljuger. Du hittar på. Etc. etc.

Resultatet blir att man känner att om man inte gör som du vill så kommer du dels att förvägra en din kärlek och dels så är man en dum människa.

Alla människor gör väl det här mer eller mindre men mamma du gör detta alldeles för mycket. Ju mer man går emot dig desto starkare trycker du med dessa metoder. Faktum är att nästa alla barnen har en eller flera gånger blivit utslängda ur hemmet.

Jag upplever det alltid som ett överhängande hot i våran relation. Jag känner väldigt, väldigt tydligt att din kärlek kommer med villkor och om man inte gör som du vill så kommer konsekvenser.

Några gånger har jag varit beredd att ta dessa konsekvenser för att stå på mig i min vilja men oftast inte. Så otaligt många gånger har jag svalt mina känslor och åsikter för att göra det som passar bäst för dig. Jag har bett om ursäkt för flera tusen saker utan att egentligen förstått vad jag gjort fel bara i rädsla för konsekvenserna. Just denna känsla delar vi alla syskon väldigt starkt.

Min strategi är att jag måste bygga upp mitt självförtroende tillräckligt mycket för att inte låta mig påverkas av dina åsikter om mig. Men fram tills nu och än så länge så har dina åsikter om min personlighet och min kropp etsat sig fast i mig och blivit en del av min självuppfattning. Varje gång du upprepar dessa bedömningar vrider du om en kniv i en mycket ömt och svag punkt. Jag tror inte ens du kommer ihåg allt du sagt till mig och egentligen tror jag inte att du menar det du säger utan du bara säger det för att vinna en kamp.

Po